1) 9 alternativt 12-årsjubileum:
Har haft ett handelsbolag tillsammans med en vän mellan 2001 och 2010. Varje år tänkte vi att kanske nästa år så startar vi upp något, vi har ju ett bolag. Men prioriterade inte firma ihop. Vi har många andra kreativa aktiviteter tillsammans. Vårt registrerade namn var Ruta Ett Idé & Design. Snacka om att vi levt som vi lär: vi har stått på första rutan i alla år;-) Bolaget avregistrerades 2010, men i fjol samt nu ikväll när det skulle deklareras...så kvarstår fortfarande uppgifterna om firman på årets blankett. Märkligt. Vad gäller? Finns den eller finns den inte? Värt att firas!
2) 30-årsjubileum:
Efteranmälde mig ikväll för att högtidlighålla att det är 30 år sedan vi gått ut/ur årskurs nio. Jag var med för tio år sedan och gillar den här sortens arrangemang. En återträff har många intressanta aspekter som måste upplevas på plats. Tvära kast mellan förr, nu och framtid. Jag erkänner villigt att jag glömde bort att besluta mig för en eventuell anmälan, men när jag idag påmindes om arrangemanget, och efter resonerande med min coach, så var valet enkelt. Värt att firas!
3) 100-inläggsjubileum:
Idag är det mitt allra sista blogginlägg i utmaningen att blogga i hundra dagar. Hundra dagar av envishet. Det har varit otroligt roligt att vara delaktig i detta projekt. Några glapp har det dock blivit under dessa tre månader, men den näst intill dagliga rutinen har fått mig att lättare reflektera strukturerat över saker och detta forum har också lärt mig att skriva på nytt sätt. För att motivera mig att delta i detta, valde jag noggrant ut två teman som ger mig kraft i vardagen: idéer och märkliga händelser.
Min starkaste upplevelse under den här tiden var tveklöst mitt inlägg om dokumentärserien Narkotikalandet som sändes i P1. Reportaget i del 2 var närmast outhärdligt starkt att lyssna på, så pass gripande att jag övervägde att sluta tvärt med min blogg. Den var så fjuttig i jämförelse med detta personligt och närgångna reportage. Men jag lyckades samla kraft och skrev om min upplevelse i bloggen, om hur stark mamman var som orkade berätta om förlusten av sin döde son. Den 19/3, två dagar efter mitt blogginlägg, fick jag, via reportern, en kommentar från just den mamman vars 21-årige son dött på grund av en överdos tabletter. Hennes kommentar i min anonyma blogg fick mig att tro på opinionsbildning. Att även en okänd person som jag kan nå ut via ett enkelt blogginlägg. Dixi!
Initiativtagaren Fredrik Wass startade #blogg100 förra året, i år är det nummer två och han förutspår ännu en "Blogg100". Läs mer om projektet, tillhörande statistik och kommentarer från några deltagande bloggare: http://bisonblog.se/2013/05/det-ar-vi-som-gor-internet/
Jag har nu gått i mål och det känns skönt att fullfölja och avsluta ännu ett projekt. För mig som är arbetssökande har detta "skyltfönster" inneburit goda möjligheter att visa upp olika sidor av mig i ett avgränsat sammanhang. Och slutligen: det känns häftigt att tillhöra ett sällskap bestående av totalt 600 bloggare, som har varit med och gjort internet! Värt att firas!
#blogg100 #jubileum #nyttjobb #målgång #hundradagaravenvishet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar