3 X jubileum idag

1) 9 alternativt 12-årsjubileum:
Har haft ett handelsbolag tillsammans med en vän mellan 2001 och 2010. Varje år tänkte vi att kanske nästa år så startar vi upp något, vi har ju ett bolag. Men prioriterade inte firma ihop. Vi har många andra kreativa aktiviteter tillsammans. Vårt registrerade namn var Ruta Ett Idé & Design. Snacka om att vi levt som vi lär: vi har stått på första rutan i alla år;-) Bolaget avregistrerades 2010, men i fjol samt nu ikväll när det skulle deklareras...så kvarstår fortfarande uppgifterna om firman på årets blankett. Märkligt. Vad gäller? Finns den eller finns den inte? Värt att firas!

2) 30-årsjubileum:
Efteranmälde mig ikväll för att högtidlighålla att det är 30 år sedan vi gått ut/ur årskurs nio. Jag var med för tio år sedan och gillar den här sortens arrangemang. En återträff har många intressanta aspekter som måste upplevas på plats. Tvära kast mellan förr, nu och framtid. Jag erkänner villigt att jag glömde bort att besluta mig för en eventuell anmälan, men när jag idag påmindes om arrangemanget, och efter resonerande med min coach, så var valet enkelt. Värt att firas!

3) 100-inläggsjubileum:
Idag är det mitt allra sista blogginlägg i utmaningen att blogga i hundra dagar. Hundra dagar av envishet. Det har varit otroligt roligt att vara delaktig i detta projekt. Några glapp har det dock blivit under dessa tre månader, men den näst intill dagliga rutinen har fått mig att lättare reflektera strukturerat över saker och detta forum har också lärt mig att skriva på nytt sätt. För att motivera mig att delta i detta, valde jag noggrant ut två teman som ger mig kraft i vardagen: idéer och märkliga händelser. 

Min starkaste upplevelse under den här tiden var tveklöst mitt inlägg om dokumentärserien Narkotikalandet som sändes i P1. Reportaget i del 2 var närmast outhärdligt starkt att lyssna på, så pass gripande att jag övervägde att sluta tvärt med min blogg. Den var så fjuttig i jämförelse med detta personligt och närgångna reportage. Men jag lyckades samla kraft och skrev om min upplevelse i bloggen, om hur stark mamman var som orkade berätta om förlusten av sin döde son. Den 19/3, två dagar efter mitt blogginlägg, fick jag, via reportern, en kommentar från just den mamman vars 21-årige son dött på grund av en överdos tabletter. Hennes kommentar i min anonyma blogg fick mig att tro på opinionsbildning. Att även en okänd person som jag kan nå ut via ett enkelt blogginlägg. Dixi!

Initiativtagaren Fredrik Wass startade #blogg100 förra året, i år är det nummer två och han förutspår ännu en "Blogg100". Läs mer om projektet, tillhörande statistik och kommentarer från några deltagande bloggare: http://bisonblog.se/2013/05/det-ar-vi-som-gor-internet/

Jag har nu gått i mål och det känns skönt att fullfölja och avsluta ännu ett projekt. För mig som är arbetssökande har detta "skyltfönster" inneburit goda möjligheter att visa upp olika sidor av mig i ett avgränsat sammanhang. Och slutligen: det känns häftigt att tillhöra ett sällskap bestående av totalt 600 bloggare, som har varit med och gjort internet! Värt att firas!

 #blogg100 #jubileum #nyttjobb #målgång #hundradagaravenvishet

Kasta sten i glashus

Jag kan tycka att det är märkligt med alla som springer på löpband innanför entrén till Umeå simhall, speciellt när det är världens finaste vårdag. Och trots skön skog endast 20 meter därifrån, utomhus. Få höra vårfåglar. Jag sprang själv en timme i Stadsliden på förmiddagen och fick njuta av både fågelsång och under snön väl dolda och iskalla vattenpölar. Det blev ändå en härlig upplevelse.
Att springa rakt är rätt, att springa snett är större.

Ibland kastar jag dock sten i glashus...Efter lunch så cyklar hela familjen, förbi vårsolen, till det aktuella badhuset för att bada, inomhus. Det var ett lyckat besök och alla blev nöjda. Vi infriade ett löfte, så det var inte mycket att göra åt saken. Men det där att vara inne när det är finväder, det är ett axiom jag hörde som barn, och som ännu poppar upp hos mig ibland, alltså i vuxen ålder.

Får se hur viktigt det blir för mig att föra denna uppfostrande sanning vidare. Det beror ju på vilken annan prestation man har gjort för att kanske förtjäna att vara inne. Att ha varit och badat till exempel...?

Detta är mitt näst sista blogginlägg, det vill säga nummer 99 av 100, i utmaningen #blogg100.

Valborgsfirande från förr





Att fira sista april i Uppsala var en av höjdpunkterna som student i Uppsala. Ett par obligatoriska moment under dagen var att titta på tävling med knasiga farkoster i Fyrisån, sill-lunch, mösspåtagning intill Carolina Rediviva och champagnegalopp med efterföljande styrdans utanför Norrlands nation med livemusik av Attraktionsorkestern. Vid det här laget är klockan endast omkring 16.00 och det ska bli middag/gask, mingel och mera fest innan firandet är över. Det är minst sagt ett innehållsrikt dygn.

 

Jag har hittat en serie ur studenttidningen Ergo från 1962, där den tecknade figuren Orvar fångade mig i början av 1990-talet och återfann denna strip idag. Fredrik Clason försöker beskriva den känsla många får, när ett idogt festande övergår i någon slags transtillstånd, då man kan fråga sig vad som hänt respektive inte ägt rum. Serien bör läsas högt och med andakt, för den är nästan filosofisk och absurd på samma gång.

 

 

 

Hittade lite historik och fakta om serieskaparen Fredrik Clason i en blogg av Per Starbäck. Så här står det i bloggen angående Orvar, som också var och ännu är namnet på Norrlands nations pub i Uppsala:

"Men varför kallade Fredrik Clason figuren för just Orvar? Det namnet dyker för övrigt upp påfallande ofta i hans teckningar även innan serien börjar. Så i Ergo 4, 5 och 7/1961. Jo, denna Fredrik hade en vän som hette Orvar som han plockade namnet från, och denna vän är min far. Nu ska jag gå till Orvar. Jag tycker jag borde få gratis öl där på grund av min nära koppling!" http://krafsklotter.blogspot.se/2008/08/orvar.html

#blogg100 #valborgsfirande #ergo #forsränning

Arbetslösa går upp på Dramaten

Ja, det här med annorlunda upplevelser tar hela tiden nya språng. Vem kunde tro att något så osexigt som ungdomars arbetslöshet ska nå ut till en sofistikerad teaterpublik? Den 6 maj gestaltas unga arbetslösas situation på självaste Kungliga Dramatiska Teatern i Stockholm. Arbetslösa personer har intervjuats och avidentifieras genom att det istället är en skådespelare som gör rollen på scenen, nationalscenen, med exakt återgivning av det som den arbetslösa personen sagt i intervjun och som används som...förlaga...manus. Den 6/5 går det att gratis se föreställningen på webben via en streamad livesändning! Nyskriven dramatik ska visas på en nationalscen och detta är på sätt och vis nyskrivet, men manus blev till genom att renskriva en intervju av en person mellan jobb...Det verkar vara ett nyskapande grepp att samhällsdebatten når ut bland publiken utan att först bäddats in i dramatiserad form.

Se länk till dagens program om Ludwig Nyberg och fakta om projektet. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3381&grupp=19323
Det är en intressant satsning som görs i radion inom ramen för Tendens. För ett tag sedan handlade det om ungas situation i Europa.

Nybergs videoblogg skapades 2010 och uppmärksammades till och med i debattprogrammet Agenda, där statsminister Fredrik Reinfeldt får kommenterar hans och andra ungas situation. http://www.youtube.com/watch?v=rpMKEDkDoJc

Det är mycket teater just nu. Kommer från min måndagsrepetition av Jonas Gardells Isbjörnarna. Det börjar ta form, det börjar dra ihop sig. 25:e och 26:e maj smäller det.

#blogg100 #evamelander #tendens #enförloradgeneration #rösterfråndennyaarbetslösheten #svpol

Påhitt = Sant

Mitt fokus är ju idéer och egendomliga upplevelser. Så här mot slutet av min blogg, tycker jag att det blivit lättare att hitta exempel som handlar om märkliga saker i vardagen, metahändelser av olika slag. Jag själv söker upp situationer där jag är delaktig i händelser som berättar om "idéer" eller "egendomliga upplevelser", men tycker också att media skriver mycket om nyheter kring själva gränslandet mellan fiktion och verklighet.

Som exempel från innevarande dags Dagens nyheter, där lyfts fantasin fram som en resurs och potential för att hantera ett påtagligt klimathot: publiken på en teaterföreställning "Rörelsen" får ta del av iscensatta demonstrationer, för att leva sig in i situationen kring klimatförändringen, och där publiken får svårt att veta skillnaden mellan dikt och verklighet.

DN:s Björn Wiman skriver bland annat: "---På så sätt är ”Rörelsen” en både rolig och påtagligt obehaglig föreställning. Den iscensätter rent fysiskt den skuldmedvetna beröringsskräck som präglar många tänkande människors förhållande till klimat- och miljöfrågorna, en låsning som idéhistorikern Sverker Sörlin nyligen lyfte fram i sitt bidrag till DN:s artikelserie (DN 4/4). Bara genom den gestaltade fantasin är det möjligt att lösa upp motsättningen mellan naturvetenskap och politik, lära sig nya sätt att tänka och på allvar hantera den kunskap vi har om vad som är på väg att hända." (Björn Wiman, DN, 2013-04-29). Se hela artikeln här:

http://www.dn.se/kultur-noje/bjorn-wiman-alla-beliebers-borde-fa-en-ipodpromenad-pa-teatern

Jag som gillar teater, och snart gör come back som amatörskådespelare, är glad för alla nyheter i ämnet som visar att teater kan användas i processen för både opinionsbildning och som process för ett bättre beslutsfattande. Exemplen är många. På konferensen om #framtidensvård förra veckan användes rollspel, likaså i vår affärsidé Gupplevelser; ja det förekommer flera aktuella exempel där gestaltningar av olika slag används för att få oss att tänka framåt och skapa nytt för att lösa framtida problem och utmaningar...

Detta är mitt blogginlägg nr. 96/100 i utmaningen att blogga i hundra dagar.

#blogg100 #Rörelsen #teater

En och annan fejkad vägskylt

På promenad längs en grusväg idag, med mamma och pappa i Högbyn, strax norr om Örnsköldsvik. På avstånd syns något konstigt, en triangelformad vägskylt med ett äldre par med käpp...Lika oväntat som roligt! Välggjort, nästan i rätt nyanser. Stolpen är tillverkad i koppar. Visst är det konst?

Det får mig att vilja berätta om ett eget, också anonymt konstprojekt, som jag iscensatte åren 2009 och 2010. Jag tillverkade omsorgsfullt en slags skylt i trä med texten "VÄLKOMMEN ÅTER" som sattes upp vid en vägkant några kilometer från det närmast liggande samhället. Mitt syfte var att skapa en känsla av att eventuellt ha missat något. Jag menar, passerar man en stor skylt med denna vänliga hälsning, är sannolikheten rätt stor att man faktiskt tror man missat något, till och med en hel by... Chauffören skulle under några sekunder fundera över om hen just passerat ett samhålle utan att ha uppmärksammat det och därefter kanske komma fram till att hen faktiskt inte åkt förbi något alls, förutom en påhittad skylt med falsk markandsföring.

Första året sattes "VÄLKOMMEN ÅTER"-skylten upp utanför Bodbyn, en bit från Umeå. En tid efter att den suttit uppe, var det någon som på eget initiativ vände den åt motsatt håll. Den som gjorde detta ville förstås att man skulle få en skön känsla när man lämnat Bodbyn. Mitt syfte var ju tvärtom, att lura bilisten att tro att man precis har passerat genom ett litet samhälle. Hens tanke var ju...god, samtidigt var det roligt att tänka att personen måste ha trott att någon (jag) av misstag satt upp skylten åt fel håll. Lite kul att vederbörande var medskapande utan att veta om det.

Jag ska här nämna att mitt övergripande mål med konstprojektet var att väcka debatt om den allt mer utbredda glesbygden. Och få oss att tänka tanken: Var det en by här förra gången jag åkte? Nu är det bara Välkommen åter kvar...

#blogg100 #välkommenåter

Feedback Venture Cup

Vårt koncept Gupplevelser gick inte till Venture Cups regionfinal i Sundsvall. Tävlingsbidraget fanns bland de nitton kvarvarande affärsplanerna, men kvalade inte in till någon av de åtta finalplatserna. Fyra olika kategorier fanns och två bidrag per kategori har utsetts. Konkurrensen var för hård bland de tävlande affärsidéerna. Här tog det stopp.

Trist, så klart, men den som ger sig in i leken, får leken tåla. Organisationen Venture Cup har visat stort kunnande, engagemang och stöd för att hjälpa oss framåt genom hela processen. Det har hjälpt oss att "gå i mål" med vårt projekt. Nu finns ett färdigt dokument i form av en affärsplan att gå vidare med, fast utanför tävlingen. Vi har dessutom en sak kvar att se fram emot, och det är en feedback.
Så här såg brevet ut som vi fick ta del av idag. Jag väljer att citera hela brevet. Jag tycker det är peppande.

"Hej! De 2 nominerade bidragen i varje kategori är utsedda, tyvärr är inte du en av dem denna gång. Du kommer självklart att få feedback på det du skrivit och lämnat in, den publiceras i tävlingsverktyget den 17 maj, kl. 13.00. Denna feedback kommer ni sedan att kunna ha stor nytta av i er fortsättning med att utveckla er affärsidé! Vi ser gärna att du deltar på regionfinalen i Sundsvall ändå, om du har möjlighet. Inbjudan till regionfinalen finns på vår hemsida. Viktigt att du anmäler dig om du vill komma. Vi hoppas att du har haft stor nytta av Venture Cup detta år och att du fått hjälp att utveckla din affärsidé! Stort lycka till i framtiden! Hälsningar Venture Cup Nord genom Lisa"

Ingen av oss tre i gruppen kommer att närvara i Sundsvall för att hurra fram vinnaren. Såå spännande är inte tävlingen längre, den saknar oss...

  #blogg100 #venturecup #feedback

Måndagsexemplar

Såg detta nyss, när jag läste gårdagens VästerbottensKuriren Del 2:
I tidningsrubriken står det onsdag, men i den lilla texten står det torsdag.
Det är inte bara fel veckodag, det står dessutom augusti istället för april...
Begreppet måndagsexemplar känns berättigat.

#blogg100 #måndagsexemplar #vk
Beklagar dålig kvalitet på mobiluppladdningen.

Dramadriven workshop i Lycksele

Är i Lycksele för att medverka i en workshop om framtidens utmaningar inom vården. Tema är bemötande och det goda mötet i vården. Det är en blandad grupp med aktörer i olika roller från en mängd verksamheter. Vi får se olika scener av skådespelarna Hans-Ola Stenlund och Mia Westin.

Detta är inspel till workshopen som de har avlyssnat genom intervjuer med patienter och vårdpersonal. Deras samtal har blivit korta scener som vi får ta del av. Gestaltningen framför oss konferensdeltagare utgör avstamp för våra diskussioner under dessa två dagar. Otroligt spännande arbetssätt där "patienten i centrum" blir en lika nödvändig som naturlig förutsättning, eftersom scenerna handlar om deras situation och behov. Arbetsmodellen hjälper verkligen till att hålla fokus.

En lite märklig händelse var att när jag fått skjuts från Lycksele, och just klivit ur bilen i Umeå, var det Hans-Ola Stenlund som jag stötte på... Tack också till Tomas Gustafsson och Carl-Johan Orre.

#blogg100 #innovationsslussvästerbotten #workshop #framtidensvård

Och vinnaren är...

Idag var jag på starta eget-mässa. Lite för att möta intressanta typer och att kanske bli upptäckt: headhuntad, liksom. Att få höra: "Kom, du med ditt engagemang, du kan väl jobba med oss, hos oss!?" Och så var jag där för att få lite inspiration också. Lite mingel och goda råd, nya visitkort, och några färre egna. Höjdpunkten var att jag var en av de personer som fick stå på scenen och ta emot utlottade priser. Jag valde ett bokföringsprogram, värde 1900 kronor och fick dessutom berätta om affärsidén Gupplevelser inför cirka hundra personer som samlats på Folkets Hus för denna mässa. Något oväntat och roligt! Lyckligtvis har jag ingen scenskräck eller problem att spontant förklara våra tjänster. Vår idé bygger på att föra andra personer genom obekväma situationer...och då gäller det att föregå med gott exempel, att framstå som trovärdig och duktig. Och verkligen vara det.

På fredag får vi veta om vi gått till regionfinal i Venture Cup, men under tiden kan man ju alltid knyta kontakter och söka jobb hos blivande eller potentiella samarbetspartners, där vårt koncept kan finnas med i en gemensam "burk".

#blogg100 #startaeget #arbetssökande #mellantvåjobb

Att föra sig som någon annan för sig

Nu är det precis en månad kvar tills jag och min motspelerska har premiär på ett utdrag ur teaterpjäsen Isbjörnarna av Jonas Gardell. Visserligen bara en scen, i tio minuter, som spelas vid et tillfälle, men ändå:-) Det är och har varit en process att ikläda sig en roll, ändra karaktärsdrag några gånger under repetitionernas framskridande till att inom kort fastställa rollen som...färdigutmejslad. Den andra konstellationen av amatörskådespelare består av tre personer, som spelar upp en annan sekvens ur samma drama. Deras avsnitt är också cirka tio minuter.

Ikväll testade vi med "kostym" för första gången, det vill säga de kläder som kan tänkas passa personen man ska gestalta. Vilket lyft! Jag kände mig lite som att stalka sig själv. Man kan göra lite som man vill,  det är ju rollfiguren som är ansvarig...på sätt och vis.

#blogg100 #grotteatern

Uppleva konst och lagra gamm-gammelmedia

Vilken skillnad det är att gå på en utställning på egen hand eller att gå med på visning. Var på Bildmuséet i helgen och konstaterar att en guidad tur ger en helhetsbild av de utställda verken med många fler dimensioner och nyanser när man tar del av en museipedagogs kunskaper och funderingar. Det blir ett roligt möte. Besökare tillåts vara med och tycka utan krav på förkunskaper.

Roligast var några installationer av en spansk konstnär, Daniel Canogar, som visar upp olika former av multimedia och använder gamla filmremsor, VHS-band och dvd-skivor. Det är väldigt mörkt i lokalerna vilket gör att upplevelsen blir tydligare och starkare. Det är som en blandning av att gå på bio, vara på disco och att titta på fyrverkeri: ljud, blixtrande ljus och massvis med rörliga bilder, så små att man inte kan se vad de föreställer och så kortfattat snuttifierade att man inte får något sammanhang. Det är häftigt och svårt att beskriva! Ett rörligt digitalt collage...? Och det är gratis!

Funderingar kring denna utställning med namnet Quadratura? Det kommer mest nya frågor: hur ska man tänka kring alla dessa typer av dokumentation på olika former av gamm-gammelmedia? Att allt är förgängligt? Och hur hanterar men det på ett bra sätt?

Än så länge har jag fungerande kassettbandspelare, skivspelare, filmkamera, VHS-spelare, dvd-spelare, diabildsprojektor. Men för säkerhets skull, papper och penna använder jag till det som är viktigast att spara: händelser och roliga uttalanden från barnamun. Pennan är stafettpinnen till nästa generation.

I sammanhanget vill jag nämna att jag för ett tiotal år sedan började få trångt i cd-skivsamlingen. Skulle jag köpa en till Benno? Eller var jag tvungen att sälja av en del av mitt bestånd? Jag behövde inte välja, för plötsligt uppenbarade sig lösningen, på Designtorget i Stockholm! Där hittade jag funktionella plastfodral till cd-skivorna. Jag ersatte många av de hårdplastfodral som upptog onödigt utrymme. Och frigjorde 50% mer plats, för nya inköp, på samma yta. Magi!

Jag kom också ihåg att jag tänkte att NU kan musiken inte förpackas smalare. Men då kom mp3....
#blogg100

Allt kommer att bli bra

Ikväll har jag sett teaterpjäsen "Allt kommer att bli bra" av Skuggteatern. Den gestaltar mentalsjukvårdens historia i Umeå genom en patient, som under sin långa vistelse får genomgå allt från elchocker ("välsignelse"), lobotomi och psykofarmaka till eget boende isolerad i lägenhet. Medicinska framsteg gör att patienten får möjligheter att ta del av förbättrad medicinering. När ny forskning visar på nya metoder, förkastas de gamla som ålderstigna och felaktiga...

Den otroligt välspelade föreställningen var en omskakande upplevelse. De fyra skådespelarna är samspelta, trovärdiga och professionella. 75 minuter perfektion. Om någon frågar mig.

Detta var i sig en märklig upplevelse, men det som också gör den unik, är att några ur publiken dröjer sig kvar efter föreställningen och får prata med de medverkande. Jag har gjort det vid några tillfällen, mest för att framföra min uppskattning och ibland för att fråga något. När jag verkligen gillar något, vill jag dela med mig av det: more is amore. Detta personliga möte ger en extra dimension. Som att få extramaterial IRL. Något som är överkurs för de allra flesta, som hellre vill behålla bilden av de karaktärer som stått framför dem, och inte vill blanda upp den känslan med privata kommentarer från personen bakom rollen. Men är man en gammal teaterräv, så finns inte det alternativet.

Recension: http://www.vk.se/714423/mentalvardens-svarta-historia
Hemsida: http://skuggteatern.com/repertoar/alltkommerattblibra
#blogg100 #moreisamore

Jordens undergång var ett iscensatt experiment

Hur långt får man gå för att förändra en annan människa?

Lyssnade till eftermiddagens radiounderhållning Spanarna, där Jessika Gedin spanat olika moderna profeter, som ska hjälpa och guida oss till ett bättre liv nu och inte i livet efter detta.

Ett extremt och ambitiöst exempel är ett socialt experiment, Apocalypse, som ska förvandla en självisk och lat person till att ta ansvar och lära sig medkänsla. Försökspersonen Steven luras att tro att jorden blivit träffad av meteoritregn och närmar sig dess undergång. Stackars Steven, en 21-årig amerikan, utsätts för en massa noggrant planerade och arrangerade situationer av illusionisten Derren Brown, sin familj, vänner och skådespelare, i syfte att alltså få honom att bli en bättre människa. Han tvingas ta ställning och utföra handlingar för att locka fram sin medkänsla, ansvar, trygghet och ledarskap, något han inte behövt visa upp någonting av i sitt verkliga liv hemma hos sina föräldrar.

Gedin refererar i sin radiospaning till dessa två tv-sända avsnitt, Apocalypse, som enligt mig var en farlig lek med en människas psyke, som kunnat sluta hur illa som helst. Lockad av hennes krönika satt jag ikväll och tittade på den påkostade tv-produktionen. Jag tänker att Steven löper risk att få bestående psykiska men till följd av dessa påfrestningar. Jag trodde faktiskt sådana här långtgående experiment var förbjudna att utföra. Tack och lov har filmen en fin avslutning där huvudpersonen och hans familj får komma till tals och reflektera över dessa extrema händelser han fått utstå och berätta hur positivt det påverkat honom, åtminstone 28 dagar efteråt...
Följ upp om 28 veckor och efter 28 månader också...

Jag kan inte låta bli att se vissa paralleller till affärsidén Gupplevelser, som vi tävlar med i Venture Cup just nu. En helt avgörande skillnad är dock att i vårt koncept planerar vi mer jordbundna, obekväma situationer tillsammans med alla inblandade, utan dold agenda. Gemensamma mål för dessa båda olika upplägg är, att förbättra karaktärsdrag eller egenskaper genom träning...

Det hela påminner mycket om filmen Truman show, också en del om My fair lady, musikalen där professorn och doktorn slår vad om det går att lära upp en enkel blomsterflicka att bli en fin fröken. I samtliga tre fall rör det sig om personer i maktposition som bestämmer sig för att ha lite roligt. På någon annans bekostnad.

Spanarna, Jessika Gedins spaningsexempel:
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/182412?programid=516
Apocalypse, del 1:http://www.youtube.com/watch?v=L0CSmp5LfxE (47 minuter)
Apocalypse, del 2: http://www.youtube.com/watch?v=camtltmDOiQ (47 minuter)

#blogg100 #derrenbrown #apocalypse #gupplevelser #spanarna #experiment #moral #venturecup #myfairlady

SÅSOM STORMEN FAR FLY VÅR LEVNADS DAR



 

 

Jag har förkärlek till väggbonader. De handbroderade texterna är ofta floskler, präktiga ordspråk eller hyllning till något udda. Det händer att jag köper hem någon, men oftare blir det ett foto. Den här är så besynnerlig. Alltså, vad ska man tänka? Panik är det som kommer över mig när jag läser budskapet. Carpe Diem? Nej, snarare glöm det, det hinner du inte, det skulle du tänkt på lite tidigare, för nu är allt förbi. Hur såg beslutsprocessen ut i det hemmet? Kanske så här:

"Vet du älskling, jag har tänkt på en sak. Vi saknar ju tavlor, det är ju såå dyrt. Istället kan vi ha en bonad med text och några dekorationer runt omkring, som blivit så populärt? Jag tror också vi kommer överens om ett budskap som står sig över tid..."

 

Hur förhåller man sig till denna text? Då respektive nu?

 

Ofta finns också ett romantiskt tillbakablickande på barndomens lilla röda stuga...en som alla växte upp i, på den tiden bonader var högsta mode. Eller ska man se stugan som symbol för en ombonad miljö oavsett boendeform? Jag undrar hur man präglas av en sådan text i ett hem? Dag ut och dag in syns den som en neoskylt. Man kommer inte undan....Eller är den kanske ett beställningsjobb? Specialdesignad för att passa på ett äldreboende? Så de kan sitta och titta på bonaden, bekräftande livets höga hastighet?

 

Jag har en annan bonad som lyder: "Kan ni tänka er köket - utan fru - jag kan det inte." En stolt kvinna iklädd elegant förkläde och ena handen vispande i kastrull, medans andra handen håller i en rykande cigarrett. Jag har lättare att förstå detta hantverks tillkomst och process. Frigörelse ligger närmast till hands att tänka. Men hur förhåller man sig till den nu?   

 

Apropå bonader vill jag ockå nämna en gammal seriestrip från Svenska Mad. Två grannar. En gubbe i ena lägenheten sitter och läser under en tavla med texten "Mitt hem är min borg". En yngling i den andra lägenheten ska precis spika upp sin tavla på motsvarande plats, i sin lägenhet. Hans text lyder "Legalisera knarket". Om jag minns rätt tror jag till och med att vibrationerna från den unge mannens hamrande, gör att gubbens tavla lossnar från kroken och är på väg att landa i hans skalle. Jag kan ha fel. Hur som helst en rolig bild av kontraster.

 

#blogg100 #väggbonad 

Ingen idé?

- Nej, aldrig! Men tanken har ju slagit mig...att det någon gång under denna hundra dagar långa utmaning ska kännas som att det inte är lönt att fortsätta ända till mållinjen? Jag är inte lagd åt det hållet. Så klart att vissa dagar känns viktigare och bättre än andra. Känner mig dock hittills nöjd med mina insatser så här långt. Avgränsningen för bloggandet har ju varit "idéer" samt "egendomliga upplevelser". Kanske jag fuskat någon gång och hamnat i periferins utkanter.

Hur blev då dagen? Skickade iväg en jobbansökan. Lunch med de två vänner som samsas om affärsidén Gupplevelser. Ett eftermiddagsmöte med en verksamhetsledare för att diskutera tänkbara projekt där jag har en roll. Ett mejl till en tänkbar samarbetspartner. Ett inkommande telefonsamtal som handlade om ett tidigare projekt. Ett klartecken via Facebook om hjälp med hemsida till den kommande utställningen om registreringsskyltar...Avslutade kvällen med joggingtur i skogen, där skidspåret hade förvandlats till kärv terräng att springa i. Det sög som myrmark. Med Singing from the grave av Anna von Hausswolff i lurarna. Tidigare har det mest blivit hårdrock i motionssammanhang, men detta tillförde något helt nytt. Det är också en makalös skiva. Jag hörde en intervju hur skivans omslag kom till. Omslaget tillverkades och färdigställdes för hand, av Anna von Hausswolff och hennes vänner. De satt några kvällar för att paketera hela upplagan själva, utan fabriksmaskiner. Att lämna bort arbetet skulle kostat för mycket. Det blev väldigt häftigt!

#blogg100 # #annavonhausswolff

När drömmar går att avläsas till 100%

Den 4 april kunde man se och läsa om ofattbara framsteg inom hjärnforskning. Redan nu finns tekniken att avkoda drömmar och med 60% sannolikhet går det att se vad en försöksperson drömmer. Detta påstås vara möjligt med hjälp av en "funktionell magnetkamera", alltså inte vilken skitmagnetkamera som helst;-)

Ska man inte få ha något i fred? Sociala medier, smarta telefoner och appar samt ständiga uppkopplingar gör oss mer transparanta och tillgängliga än någonsin tidigare. Det här steget tar oss till oanade höjder/djup, beroende på hur man ser på saken.

Vad blir framtidsspaningen? Ett forum på nätet där vi vill ladda upp våra drömmar? Kanske är det redan någon som planerar att registrera och använda www.dreamout.com, typ?

Vi får kanske definiera om snart obegripliga uttryck som att "leva sin dröm" eller "leva i en dröm".

http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/tekniken-som-avslojar-vad-du-drommer

#blogg100 #drömmar #drömscanning

Kylskåpspoesi

Köpte en stor ask med magneter i form av ord att sätta på kylskåpet. Det var nog populärt för ungefär tio år sedan. Både sjuåringen och femåringen visar stor glädje av detta märkliga sätt att skapa riktiga meningar. Nyhetens behag. Allt är möjligt och ju knasigare desto bättre. Nya tokiga meningar. Snart är halva kylskåpet täckt av långa vingliga rader.

Sjuåringen klarar galant att bilda meningar så det mesta låter trovärdigt. Femåringen blir mest förtjust av att placera så många ord som möjligt efter varandra och skrattar hejdlöst när hen ber mig läsa högt, så gott det nu går. Det låter förstås helt galet och sjuåringen är också med i den leken, men har inte samma behållning av att lägga orden slumpvist tätt intill.

Det är en väldigt kort period i ett barns liv när språket finns där i luften, eller på kylskåpet, virvlande inom räckhåll. När väl orden sätts in i en vettig mening som vuxna förstår, är det nog trögt att gå tillbaka till det föregående stadiet, då man inte var riktigt läskunnig. Då kan man väl inte leka som en femåring, då är man ju barnslig. Så just i detta ögonblick pågår den spännande leken med att styra ordens placering utan tanke på meningens innehåll eller vart den tar vägen. Inom en snar framtid blir nöjet istället att skriva kloka, galna och obegripliga meningar, fast då har grammatiken och språkkänslan omedvetet tagit plats i förarsätet.

När det gäller konstnärer har jag hört att de "måste" gå igenom alla tekniker för att färdigutvecklas innan de kan ge sig på naivt skapande. Är det sant och gäller det i så fall för poeter också? Att de måste lära sig ett språk till fullo innan de lyckas med konststycket att göra naiva eller enkla dikter berömda och odödliga?

Mina barn skapar mening här och nu.

#blogg100 Detta är mitt inlägg 84 av 100. #kylskåpspoesi

Vårbudget

Rå budget...

#blogg100 Inlägg nr. 83/100

Ta rygg

Vi åkte slalom tillsammans med en annan familj. Gnistrande töväder. Min femåring har precis fått ordning på att svänga någorlunda stadigt, om det görs ihop med mig som stöd. Jag följer nedför backen på mindre än två meters avstånd endast med en sele som länk mellan oss. Inte klokt egentligen. Skulle finnas en tresekundersregel även i slalom. Det går rätt snabbt nedför och jag plogar för att bromsa. Med dessa tömmar markerar jag höger och vänster och i kombination med att vi ropar "vänster" och "höger" inför svängarna, går det bara bättre och bättre...

Det klart det blev några vurpor och några tårar, men den gråten väger lätt i jämförelse med den lycka det innebar för hen att klara en hel slalombacke.

Vi provade också en form av parallellslalom där vi åker sida vid sida, och hen håller i mina stavar. På så sätt blir följsamheten bättre, åtminstone ur min synvinkel. Det är nästan som att lära någon att dansa...Vi övergav denna metod efter att ha jämfört dem några gånger. Hen ville utveckla sin åkstil genom att åka före mig, med mig och selen bakom sig. Jag är både rädd och stolt.

Avslutningsvis vill jag nämna att en av familjerna vi åker med har en sexåring som beklagar sig vid fikat i raststugan:"Varför blir inte jag sjuk? När blir det min tur??" Mamman suckar och meddelar oss vuxna att hen är så avundsjuk på sina magsjuka syskon som blivit drabbade flera gånger, utan att smitta. Tydligen bekommer det inte vederbörande det allra minsta att hålla på att kräkas och må tjyvens. Då får jag förklaringen till själva grejen med att ha magsjuka. Man får isglass...

Det är värt att påminna sig om att det finns olika upplevelser av samma händelser...

Detta var inlägg nummer 82 av 100 i utmaningen att försöka blogga hundra dagar i sträck. Tillsammans med ett antal andra likasinnade.
#blogg100

Civil olydnad

Det händer ibland att jag får för mig att göra saker som ligger på gränsen till det tillåtna. Jag skulle vilja testa en grej som säkert många andra också reflekterat över.

När man betalar sin parkeringstid får man på många ställen fortfarande en lapp som ska placeras synligt i framrutan. Tänk om man samlade på sig några hundra stycken gamla parkeringsbiljetter som alltid ligger snyggt och prydligt, likt ett lapptäcke där framme. Då skulle det kanske ta för lång tid för en nitisk parkeringsvakt att gå igenom alla datum och klockslag för att fastställa om någon av dessa är aktuell. Under den tiden hinner du som bilist komma tillbaka till din bil och därmed slippa betala för din parkeringstid. Eller?

#blogg100 #parkering #UPAB #smsparkering

Två genombrott idag

Jag har tidigare skrivit om mina två hobbyprojekt.
Det ena rör affärsidén för att bemästra obekväma situationer med hjälp av skådespelare och det andra handlar är utställningen om registreringsskyltar i höst. Just denna dag har jag fått goda nyheter för båda satsningarna. Det känns så skönt. Att vänta på svar skapar bara spekulationer.

1. Angående idén om att erbjuda så kallade Gupplevelser har vårt team fått veta att vi kommit närmare en regionfinal. Av 33 stycken inkomna affärsplaner kvartstår nu endast 19 bidrag som når juryn. Sen ska det vaskas fram åtta stycken av dessa och så vidare innan det är klart. Men nu en sak i taget. Vi tar inte ut nåt i förskott, men gläds åt varje "skott".


2. Det andra glädjeämnet handlade om registreringsskyltarna. Nu har jag fått klartecken att visa upp äkta skyltar med otillåtna bokstavskombinationer på utställningen! När jag fick idén till detta projekt, lockades jag främst av dessa förbjudna tecken på registreringsskyltar, dessa bokstäver som inte ens får användas i en demokrati som Sverige...(det bara måste gå att göra någonting kring detta).

Bakgrunden är att Transportstyrelsen beslutar vilka kombinationer som är tillåtna i trafik. Vid en revidering år 2010 blev det en hel del kombinationer som tidigare varit otillåtna, åter godkända för användning. Se länk:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Registreringsskyltar_i_Sverige#Ol.C3.A4mpliga_bokstavskombinationer

Nå. Genom samtal med blivande samarbetspartners har nya förslag och dimensioner lagts till projektet och innan september dyker upp, kommer denna utställning att bestå av en intressant helhet, med olika infallsvinklar. Välkommen med ditt bidrag. En hemsida kommer inom kort och då går det lättare att följa eller medverka i processen på vägen mot en medskapande utställning.

#blogg100 #genombrott #gupplevelser

"Så bra får man inte ha det i livet!"

Intressant dag med föreläsningar och workshops om tillväxt och kreativitet. Roligast och mest innehållsrikt var författaren Teo Häréns exempel och reflektioner kring kreativitet. Han visar att verktyget kreativitet gör livet enklare att leva och uppmanar oss att använda oss av den i alla delar av livet, inte bara på jobbet. Han berättar en anekdot om när han föreläste för 19-20-åriga mediastudenter. En av dem var skeptisk till föredraget om kreativitet och svarade att alla inte kan lyckas med att få sitt drömjobb. Det gällde särskilt honom eftersom hans intressen var ju endast att titta på fotboll och att dricka öl...Härén tänkte till och föreslog att killen med sin mediakompetens kunde streama fotbollsmatcher och via en egen sajt referera matcherna medans han drack öl! (Häpp!) 

En snabb undersökning både bland hans kurskamrater då och bland oss som satt här idag, visade att ett stort antal personer lätt skulle vilja gå in på en sådan sajt, typ "The drunk swedish commentator"...inklusive jag själv. Studenten hade alltså snabbt blivit överbevisad angående sitt drömjobb: det fanns en marknad för detta. Trots dessa goda framtidsutsikter hade han ändå svarat Härén och sina kursare: "Så bra får man inte ha det i livet".

Episoden är något förkortad.
Länk till bröderna Häréns företags hemsida: http://www.interesting.org/omoss_teo.aspx

#blogg100 #fullträff13 #kreativitet

Hundra visitkort

Idag har jag hämtat ut hundra visitkort. Tjockt 300-gramspapper. Så nära kartong man kan komma. Jag gillar taktila saker och är övertygad om att ett tungt visitkort också väger "tyngre".

Är därför extra laddad inför morgondagens stora begivenhet: Årets Fullträff. Ett arrangemang av EntreprenörCentrum Västerbotten kring nyskapande och tillväxt. Föreläsningar, workshops och en minimässa...Kanske hittar jag "min" arbetsgivare eller möter inspirerande besökare. De ska få mina färska visitkort, eftersom jag vill välja mina mottagare med omsorg, för korten kostade mig sex kronor styck ;-)

Mikael Back

Personalvetare. Nyskapare. Konstmakare.

070-304 37 20

herr.mikael.back@gmail.com

När jag konfirmerades skulle vi skaffa oss visitkortsliknande små papperstryck. Guldfärgad snirklig skrivstilstext med en andlig symbol i pastellfärg i ena hörnet. När de kommit i askarna satte vi igång att växla kort med varandra. Så gjorde konfirmander året 1981. Men vad skulle vi göra med hundra exemplar...när vi var femton ynglingar i gruppen? Vilka andra åttiofem skulle vi förära? Jag drar mig till minnes ett skämt som inte gick hem. Det var en kille som sträckte fram sitt kort och förväntade sig att få mitt i retur. Mitt skoj var att jag bad att få två av hans kort.  Han blev sur. Jag försökte sedan utan framgång förklara för honom att det var ett skämt och att korten skulle räcka och bli över...Jag har lite dåligt samvete för detta. Vi människor har ju samma värde, jag vet. En person, ett visitkort. Imorgon är det kanske payback. Jag bjuder ut två mot att få ett tillbaka.

Som kuriosa kan nämnas att den killen, numera gubben, bor i det hus jag växte upp, men det är är väl bara en ren tillfällighet.

#blogg100 #entreprenörcentrum #åretsfullträff #visitkort #fullträff13

Tillsammans mot obekväma situationer

De senaste dygnen har varit intensiva. Tillsammans med två vänner deltar jag i en tävling för affärsidéer. Man kan vinna 250 000 kronor. Man kan inte förlora.

Affärsplanen för Gupplevelser har idag mejlats till Venture Cup. Halvt på skoj, halvt på allvar. Att jobba fram en affärsplan har varit en mycket utvecklande resa med flera luftgropar.

Det är troligt att vi inte kammar hem storkovan, men vi ser detta som en viktig erfarenhet. Dels är det en samarbetsövning att processa fram en gemensam idé som vi står bakom och vill utveckla tillsammans. Dels innebär processen att vi tvingats konkretisera och precisera alla delar som ingår i konceptet "konsulttjänster".

Vi har petat bland de olika obligatoriska avsnitten för att dokumentet ska kunna kallas just affärsplan. Det handlar till exempel om vision, riskanalys och budget...och det går liksom inte att kopiera och klistra in material från affärsidéer på nätet, precis. Vi tror på behovet av så kallade Gupplevelser. De flesta av oss behöver ett slags gupp längs vägen för att utvecklas. Med våra tjänster testar du dig och får sedan feedback på det du vill förbättra. Vi frisätter ditt mod och ökar din självkänsla. Du kanske vill öva på anställningsintervjuer, kolla om du är fördomsfri, putsa på ditt civilkurage eller tålamod...Vad sägs om en timme i veckan?

Själva övningarna utförs i riggade miljöer för att öka inflytandet och minska störningar. Konceptet bygger på skådespelare/statister som skapar situationen medans du fokuserar på själva övningen och behöver inte tänka på vad din "ordinarie" omgivning skulle tänkt och sagt om den såg dig hålla på.

Handen på hjärtat. Hur ofta får du chans att tillämpa det du behärskar eller tror dig klara av? Jag tycker det är frustrerande att somligt vi lär oss hinner förtvinas på grund av att vi inte kan testa eller mäta oss, och därför vill vi lansera dessa tjänster. Parallellt söker jag jobb på den ordinarie arbetsmarknaden. Det behövs dubbla verkligheter för att få ett arbete idag. En är att tänka nyföretagande och den andra är att söka vanligt lönearbete. Min förhoppning är att denna strategi ökar mina chanser till en månadslön.

Hmm! Nu känns det trots allt riktigt bra att få avsluta detta projekt. Det återstår att avvakta. Våra insatser kan beskrivas som "guppiga", eftersom vi antagit utmaningen med olika insatser till denna helhet. Vi väntar in juryns respons och ser hur det går i tävlingen innan vi gör några framtidsplaner. Först är det regionfinal 16 maj...

Här nere kan man se och höra vår anti-pitch, det vill säga ett medvetet icke-säljande sätt att beskriva våra tjänster. http://www.youtube.com/watch?v=cH1EJ3S_pEk
Det gick väl så där...kanske skulle vi ha satsat på en amerikansk modell med floskler och högt tempo...men, nej, det blev rätt bra, visst? Sedan denna inspelning har vi knuffat och klargjort upplägget till ett vinnande koncept. Den senaste versionen finns än så länge blott i en dator på Venture Cups regionkontor Nord.

Detta är mitt 77:e inlägg i utmaningen att försöka blogga hundra dagar i sträck. Mer info finns på: http://bisonblog.se/blogg100/

#blogg100 #civilkurage #anställningsintervju #nyttjobb #dubblaverkligheter

Blir vi klokare med åren?

Om att försonas med sitt åldrande...så beskriver Pija Lindenbaum själv sin nya bok, skriven för vuxna som omväxling. Jag hörde samtalet på radio och rycktes med i deras obesvärade dialog om depression och att tappa kontrollen i en kris.

Författaren Pija Lindenbaum intervjuas av reportern Marie Lundström, sittandes under ett bord...
PL: Jag tycker det är väldigt deppigt att bli äldre.
ML: Men blir man inte klokare då, när man blir äldre?
PL: Det sägs ju det, jag har verkligen inte märkt det...
(skratt)
PL: Nej, men jag kan inte se det...bästa tiden, tycker jag, var mellan 40-50. De tio åren tycker jag att jag var ganska klok...

Ja, detta har jag citerat ur deras öppenhjärtliga och underhållande möte, värt att lyssna på i sin helhet. De för ett resonemang kring en episod ur boken, som reser frågan hur långt man kan sjunka...
Tack vare det förtroliga samtalet kring fick jag tillbaka läslusten igen!

Sen kan man så klart undra hur mycket som ligger i det där med att inte bli klokare. Hon påstår att hon bara blivit lite klokare mellan 40-50. Alltså inget har hänt i det avseendet på de senaste åtta åren...hm...modigt att prata om en sån sak på det sättet. I dessa tider tycker jag det mest handlar om att framhålla hur mycket man lärt sig och ge exempel på hur uppdaterad och i fas med sin omvärld. Det verkar inte enbart klokt...

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/172225?programid=4381
#blogg100 #perspektivförskjutning #pijalindenbaum #plats #lundströmsbokradio

Galen idé?

Vad tror du om lakan respektive överkast med specialtryckta bilder på? Här följer några uppslag att ge respons på...

Min extrema variant vore ett lakan som ser solkigt/smutsigt ut, för att skapa känsla av obehag, fast alltså bara på låtsas. På undersidan skulle lakanet vara designat med ett något trevligare motiv, varför inte en bild föreställande en massa pengar som sticker upp ur en lika fiktiv madrass, eller bilden av en endimensionell partner skala 1:1, eller kanske motivet av sju sorters blommor tryckta direkt på platsen där själva kudden ligger...perfekt för den som glömmer bort att plocka äkta blomster på midsommarnatten.

Begreppet "att sova på saken" skulle äntligen kunna få en bokstavlig innebörd:-)

Min idé för överkast är snarlikt, kanske att motivet föreställer en obäddad säng, där redet, (lakan, täcke och kuddar) ligger knövlat tillsammans med lite kläder. Vid första anblicken skulle man tänka "slarv", men därefter snabbt upptäcka att sängen istället var nybäddad och platt som en pannkaka, med ett märkvärdigt överkast som skapat en illusion.

Om man ledsnar på detta, vänder man upp undersidan istället. Där kan motivet föreställa till exempel en härlig fyrfärgad sommaräng...tänk vad skönt det skulle vara att sträcka ut sig på en sån säng, så här i vinterrusket...kanske är detta en bra morot, att ha olika motiv att välja mellan, så går sängbäddningen ännu lite lättare...?

Ser detta som en gångbar produkt. Jag tror mig ha en intressant grund. Någon som vill samskapa till ett kommersiellt koncept? Vad sägs om att marknadsföra med devisen "Om man bäddar får man ligga..." eller "Sova på Saken"? Självklart ska det finnas möjlighet till egna uppladdningsbara foton som utvecklar konceptet.

#blogg100 #överkast #galenidé #sovapåsaken #design #sommanbäddarfårmanligga

Ett otroligt sammanträffande

I söndags var vi bjudna på middag hos en familj, efter en gemensam dag i slalombacken.
Jag blev guidad runt i huset, eftersom jag inte varit där tidigare. I ett av barnens sovrum ser jag något otroligt. En säng är nämligen bäddad med samma sängkläder som vi själva har i en av våra barnsäng just nu. Det kanske inte varit så märkvärdigt om sängkläderna varit nyinköpta på var sitt håll. Kanske på rea eller fått som julklappar. Dessa sänglinnen med stjärnhimmel och regnbågar som vi äger, har min farmor haft, och enligt min pappa så är de köpta via postorder för mer än tjugo år sedan! Att någon annan familj dels har de i sin ägo efter så många år och dels använder dem samtidigt, och att jag dessutom får chans att se det, är bra underligt, eller hur?

Vi var roade av denna tillfällighet...

Vi liksom den andra familjen har sannolikt flera uppsättningar av sängkläder och att jag gick på husesyn just då, att inget överkast skymde upptäckten av dessa dubletter...det var en rolig upplevelse. Jag berättade för min far, som också han tyckte det måste vara en liten sannolikhet för något sådant. Som man bäddar, får någon annan också bäddat...

#blogg100 #slump

"Vikten av ett ord."

Det  är rubriken på Helena Roths reflektioner kring härskarteknik och främjarteknik.
Välskrivet och träffsäkert. Se http://herothecoach.com/2013/04/05/ord/
som där också referar till denna länk:
http://www.motivation.se/leda/kommunikation/till-vem-gor-vi-varandra 

Vi vet hur lätt allt kan förändras av ordval, tonfall och blick...

Lite på samma tema läste jag denna artikel om medkänslans betydelse och skillnaden mellan empati och medkänsla. Det är ju alltid självklart vad positivt tänkande leder, men detta är otroligt stort: killen var alkoholistbarn med dåliga utsikter och "förvandlas" senare till neurokirurg...
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/medkansla-viktigt-for-var-overlevnad_8048442.svd

#blogg100 #herothecoach #reflektion #motivation #neuropasticitet

Ur barnamun = Famous first words

Uttrycket "famous last words" är bekant, alltså berömda personers sista ord på dödsbädden. Jag tänker tvärtom och har för vana att skriva upp mina barns kommentarer och funderingar. Då kan de själva få glädje av dessa under livets gång, till skillnad från en klok avslutningsfras strax innan sitt eget dödsögonblick...Jag tror också att det som sägs av en femåring i många stycken kan vara intressantare än många berömda personers sista strofer.

Jag gör detta så de senare får ta del av hur de uttryckte sig, vad de funderade på, kloka frågor, roliga kommentarer inklusive en och annan felsägning. Principen är att det nedskrivna citatet måste vara exakt återgivna samt rätt daterade. Detta för att de ska vara säker på att de uttryckt sig på just det sättet. Det fordrar papper och penna i beredskap. Oftast är det enkelt att göra noteringen utan att tappa fokus från det som händer. Jag är också noga med att de själva inte ska upptäcka att det som de sagt skall förevigas på papper. Då skulle min hemlighet avslöjas och jag är rädd för att deras naturliga samtal och tankar i viss mån minskar. De kommer att känna sig iakttagna och undra om de säger något av värde. När jag filmar barnen diskret, agerar de naturligt, men när de observerat kameran vill de direkt komma emot mig för att titta på resultatet på skärmen.

Det klart att det händer att det inte blir exakt återgivet. Ibland är det känslan som jag vill bevara och då är sammanhanget viktigare än själva ordalydelsen. Ja, det blir små noteringar var och varannan dag, svårt att säga exakt. Det är lättare att få in rutinen om man gör det ofta, vilket inte är så svårt, eftersom tre barn genererar en del skriftliga upplevelser värda att kapsla in till framtiden.

Förhoppningsvis kommer våra barn att tycka att det är lika roligt som mamman och pappan tycker...Det är hur som helst stärkande att läsa en del uttryck mellan varven, det stärker banden till barnen och känslan av att vara med i ett större sammanhang. Att vara förälder har ju ibland sina uppförsbackar.
#blogg100 #famousfirstwords #urbarnamun #föräldraskap #relation

Återträff eller aldrig träffas åter

Förr eller senare kommer de flesta till den punkt i livet att det är dags att ta ställning till en eventuell medverkan på en klassåterträff. För min del drar det ihop sig för andra gången. Snart är det trettio år sedan jag "gick ur" nian. Jag var med vid förra återträffen och överväger ett returmöte. Det är inget lätt beslut att fatta. Jag har nog för lite fakta och känner mig inte delaktig. Inbjudan har varit försynt och engagemanget minimalt. Jag fick i alla fall ett sms av en gammal klasskamrat med förfrågan om jag tänkt komma till evenemanget. Ett sms efter trettio år. Alltid något, kan tyckas, men jag saknar fler incitament, allra helst från arrangörerna. Det är väl deras jobb och fler gäster torde väl leda till mer klirr i kassan?

Tänk om de ansvariga på Pigall kunnat utse två klasskamrater som mot någon belöning ringer runt och skapar intresse i respektive klass; det tror jag betyder mycket för att öka antalet aktiva val, så inte beslutet bara förtvinar. Dessa ska inte agera säljare, bara hjälpa till att hålla frågan aktuell i det allmänna bruset, med uppgift att påminna samt uppdatera om läget. Det skulle kännas viktigare och lättare att bestämma sig. Risken är annars stor att händelsen drunknar i andra vårbestyr och denna deadline glöms bort, resan och boende kan därmed inte bokas etcetera. Jag känner för egen del att jag glider på beslutet att åka och då blir det ett beslut som fattar sig själv, som Nalle Puh skulle sagt. Handlingslternativen minskar ju längre man väntar, till sist återstår bara ett enda. Allvarligt! Ett 30-årsjubileum är liksom näst sista chansen! Sista rycket är om ytterligare 20. Jaha, men dåså...?

För tre år sen tog jag själv initiativet till något liknande. Jag arrangerade då en återträff för medverkande i en musikal som Sundsvalls Teaterverkstad (STV) satte upp anno 1985, "Joseph and the Amazing Technicolor Dreamcoat" av Webber/Rice. Det var alltså ett 25-årsfirande som jag ville uppmärksamma. Min metod var då först att ringa samtliga inblandade. Jag kontaktade över nittio personer personligen för att berätta om eventet och möttes enbart av positiva reaktioner. Denna typ av inbjudan nådde ända fram...Klart att det tog tid initialt, men frågor och funderingar klarades därmed ut vid ett tidigt skede, vilket underlättade mitt arbete. En del var också aktiva i den Facebookgrupp, som skapades som en kommunikationskanal för inblandade; före, under och även efteråt.

Konceptet kändes både enkelt och avancerat på samma gång. Jag var övertygad om succé och stor uppslutning. Upplägget: återträffen ägde rum på Sundsvalls teater, så vi skulle få återuppleva allt på nytt. Ska det vara återträff, måste man skapa igenkänning. Röd matta utanför, följt av mingel, kära återseenden i foajén, fördrink och utställning med foton och kostymer från uppsättningen. Därefter vidtog en singalong-föreställning, där vi själva satt på parkett, i salongen och med hjälp av videokanon såg vi vår egen filmade föreställning, som spelats in med dåtidens tv-kvalitet. Det var en ytterst sällsam upplevelse att både kastas tillbaka till en svunnen tid, men också att se oss själva och varandra, denna gång som åskådare, såsom den riktiga publiken såg oss.

De allra flesta medverkande hade inte själva sett upptagningen som gjordes då, vilket medförde att upplevelsen blev starkare. Vi skrålade med i sångerna via ett nytryck av det ursprungliga programbladet. Självklart blev det också paus i 20 minuter....Efter denna "föreställning 2.0" förflyttade vi oss upp till teatercaféet för att intaga galasupén, bestående av förbeställd snabbmat, precis samma skräp som vi oftast åt under repetitionsperioden 25 år tidigare...Déjà vu i kubik.

Ja, i jämförelser med en klassåterfräff var detta "bara" en musikal som repeterades av amatörer under några hektiska månader innan ett tiotal föreställningar ägde rum på Sundsvalls teater år 1985. Vi blev ändå 30 personer som deltog i de teatrala festligheterna. Övervägande del var skådespelare och körmedlemmar från Cantitokören. Arrangemanget blev mycket lyckat och sällskapet bjöds att fortsätta med grillning och mera samkväm hemma hos ett par, som blev förälskade i varandra 1985. Det visade sig vara flera par som träffades i samband med detta teaterprojekt och som fortfarande håller ihop. Det var bättre förför...
#blogg100 #återträff #engagemang #sundsvallsteaterverkstad #cantitokören

Start i backe

Körde ett skidpass idag för att träna slalomsvängar med mina telemarkskidor. En brant backe med svängrum för omkring femton sekunders skidåkning. Underbart är kort. Efter varje åk, fick jag helt manuellt kämpa uppför sluttningen med samma(?) "v-stil" som stilbildande backhopparen Jan Boklöf hade när han åkte nedför...

Apropå märkliga upplevelser, så gillar jag aprilskämt. Kolla in sajt med många roliga från hela landet. Innehåller även ett arkiv till och med år 2007, för att se vad som "hänt". Respekt! http://neenya.com/aprilskamt/

Jag kan ju så här dagen efter avslöja att gårdagens inlägg också var ett försök att luras. Jag visade en kompis som sa att tekniken redan finns för att denna typ av spionage, så han tyckte inte det var tilräckligt övertydligt. Jag som tyckte att jag tog i...

#blogg100 #vstil #vardagsmotion #aprilapril

Olagligt eller bara integritetskränkande?

Såg till min förtvivlan att det finns en app som gör det möjligt att komma in i andras mobiler, och därigenom både lyssna på samtal och titta på vad som händer utan att ägaren till smartphonen själv vet om det. Det går tydligen inte att skydda sig mot så kallade "hackers", och det går inte att spåra den som smyglyssnar via telefonens mikrofon eller tittar via telefonens kameralins, som en webkamera! Tänk dig själv, du är någonstans och så kan vem som helst, helt dolt, logga in via ditt telefonnummer och den som hackar sig in i din telefon, kan alltså både lyssna och titta vad du gör....Obegripligt att det är tillåtet att sälja en sån app, för det finns säkert många kriminella som är intresserade och framför allt alla nyfikna personer. Det blir som Facebook fast med dold mikrofon och dold videokamera...Du får inget privatliv över huvud taget! Jag tycker det är att gå över gränsen för integritet. Eller har jag missat nåt? Vad tänker du själv? Är jag ensam som tycker sådant borde vara totalt förbjudet. Hade vi inte en lag om det här? Går det ändå att komma runt den? Varför har man inte hört mer om det här? Se länken https://soundcloud.com/#rekreation
#blogg100 #integritet #justidagdenförstaapril #aprilapril

Kvartalsrapport för nyårslöften

Ja, tre månader av året har nu gått till väders. Sedan några år brukar jag avge ett och samma nyårslöfte inför den närmaste kretsen. Att bara äta lördagsgodis. En utmaning, mest på kul, men är också ett kvitto på att jag klarar att nå uppsatta mål. Det här låter barnsligt för somliga, men när det gäller sötsaker, äter jag enbart lördagsgodis. Inte ens glass eller bakverk. Tårta äter jag endast i samband med födelsedagar. I ett avseende vill jag vara en förebild för mina barn och då gäller det att leva som man lär. Jag har också andra skäl att avstå sött, men de motiven lämnar jag åt insidan. Jag gillar väl avgränsade utmaningar och en fördel med detta mål är att det är så enkelt att avläsa ett exakt resultat, till skillnad från mer komplexa löften och prövningar. En vinnare utses varje vecka, och det är jag;-)

Summering hittills: jag måste först bekänna att jag tagit några återfall. Både i smyg och i närvaro av andra. Pudel. I övrigt har det gått bra. Det är trots allt väldigt många frestelser att blunda och ducka för, eftersom Sverige äter mest lösviktsgodis i världen.

Mitt lördagsgodis handlar nuförtiden om ett måttligt intag av konfektyr. Oftast enbart tio enheter, som inhandlas tillsammans med mina barn, som också väljer samma antal från lösviktsgodisväggen. Vi tre köper alltså totalt trettio karameller, det landar på en tjugolapp. Det får man inte säga något om...

http://www.dn.se/nyheter/svenskarna-ater-mest-godis-i-varlden

#blogg100 #kvartalsrapport #nyårslöfte #vardagsutmaning #lösviktsgodis

Och på den 99:e dagen

Imorgon har jag varit utan ett riktigt jobb i 100 dagar. Det är både en kort och lång tid. I den rådande lågkunjunkturen ser kanske hundra dagar inte mycket ut för världen, möjligen som en lätt introdukton till ett...kroniskt tillstånd? Men, perioden kan också ses som en oerhört utdragen väntan på ett lönearbete.

Jag har hört talas om en magisk gräns som är just hundra dagar. Tre månader. Efter den perioden ska motivationen tydligen falla dramatiskt och försvåra för personen att återfå sin kraft och energi som fanns till dess...Sökt en stund för att hitta bevis, men det tycks vara ogooglebart...Jag vet inte var jag snappat upp detta någonstans, men ju närmare i tiden jag kommit denna "domedag", desto svårare är det att undgå ett förhållningssätt till denna gräns.

Nyligen gjorde jag sällskap med en bekant och på vår gemensamma promenad valde jag att berätta om denna deadline, men fick snabbt svaret att jag skulle återkomma om tre år. För det var just så länge som vederbörande själv varit utan jobb. Plötsligt framstod min situation som rena rama lyxproblemet. I alla fall i jämförelse, i alla fall just då.

Jag är positivt lagd och tror saker ordnar sig till det bästa. Imorgon startar sommartiden och min dag nr.100 har därmed en timme mindre till sitt förfogande att kränka mig. Bara en sån sak...

#blogg100 #motivation #hopp

Lång dags ägg mot knack...

Låångfredagen ska enligt traditionen inte innehålla några roliga aktiviteter...
Jag är på. Den som väntar får vänta. Bara avvakta alltså. Äggen är på plats. Imorgon blir det andra bullar, för då blir det "Lång dags knack mot ägg"...
#blogg100 #långdagsfärdmotnatt

"Hur nära en annan människa kan vi gå?"

Ikväll hörde jag på ett program om en konstnären Sophie Calle, som nu blir min idol ett tag framåt, för jag gillar hennes intresse för att utforska och kartlägga gränser mellan privat och offentligt, mellan dokumentärt och fiktion. Två exempel är att hon intervjuat blindas föreställning om skönhet: Hur föreställer man sig bilden av något man aldrig har sett? Ett annat är att hon anlitat en privatdetektiv som dokumenterat allt hon företagit sig...för att få och ge perspektiv på sig själv och andra.
Jag vet att det låter knäppt och är också löst ryckt ur ett större sammanhang. Calle har ägnat sig åt liknande funderingar under trettiotal år och kan inte reduceras av mig på någon enstaka rad. Jag är inte ens säker på att jag greppat kärnan...

Programmet gav mig i vilket fall spritt nya perspektiv på livet. Sändningen damp ned vältajmat just i dessa dagar, när jag nyligen tagit del av Jonas Hassen Khemiris öppna brev till justitieminister Beatrice Ask och nyss också Jasenko Selimovics brev, (dramatiker samt statssekreterare hos integrationsminister Ullenhag), som svarar Khemiri med ett lika öppet brev. Om S:s bild av att se världen med någon annans ögon, genom att symboliskt passa på att smyga in i K:s kropp. 

Så här lät det i slutet av radioprogrammet:
"---Sophie Calle leker med jaget, sitt eget och andras, jonglerar med det, mångfaldigar det, suddar ut det, kastar det som en boll mellan sig och betraktaren, ser det flyga högt där uppe och färdas med vinden i okända riktningar. Det är upp till oss. Vi som betraktar hennes verk från en mer markbunden position, att hålla ut handen och vara beredda att, liksom hon, fånga det oväntade, när det faller ned på oss." (Av Marie Lundquist, poet och författare, slutet ur hennes betraktelse över den franska fotografen/konstnären/fotografen/äventyrerskan Sophie Calle, född 1953).

Jag tycker det är poetiskt och begripligt på samma gång... Som Carpe Diem 2.0, ungefär.  I väntan på ett heltidsjobb ikläder jag mig rollen som Mystery Shopper och smyger in i en ny kropp såsom figurant...det känns mycket märkligt med dessa sammanträffanden, eller är jag bara lite nojig? Jag tror inte att teater varit hetare än nu...jag känner mig i alla fall varm i kläderna...

Radioessän http://sverigesradio.se/sida/play.aspx?ljud=4496323 kan avlyssnas i ytterligare 30 dagar.

#blogg100 #perspektiv #sophiecalle #jaget

Jag kan nu tituleras Figurant...

Jag har nu fått bekräftelse på att jag är figurant! Efter att jag anmält intresse för att medverka i utvecklingen av polisutbildningen vid Umeå universitet, kan jag alltså lägga till den titeln...om jag nu vill. Uppdraget som figurant handlar kort och gott om att ställa upp som statist och vara med i övningar, där polisstudenter skall ges tillfälle att testa sina färdigheter och därefter bli bedömda utifrån hur de hanterat och bemästrat situationen. Det här låter väl lite kul?
En fråga som jag fick besvara innan jag valdes in i detta gäng, var om det fanns någon situation som jag inte skulle vilja ställa upp på. Jag svarade att så länge som syftet är ädelt och att övningen kan bidra till att förbättra framtidens poliser, så är jag med på allt...

Så här förklaras det på hemsidan:
"I den utbildning som ges till studerande vid polisutbildningen ingår en del övningar som för studenten ska ge en realistisk känsla inför de situationer som han eller hon kan möta i sitt framtida yrke."

Jag är verkligen nyfiken på vad det här kommer att handla om...Streaka på någon fotbollsmatch? Spela fullgubbe på min egen närbutik? Låtsas vara biltjuv och ställa upp i biljakter?

Låter det kanske som något för dig? Anmäl intresse här.
http://www.polis.umu.se/om-enheten/nyheter/nyhetsvisning//polisutbildningen-soker-figuranter-till-ovningar.cid212004
#blogg100 #figurant #polisutbildningen

Skulle du själv våga ha 666 på bilens nummerplåt?

Ringt ett samtal till en busschaufför tillika en "plate spotter", det vill säga en person som försöker leta och notera registreringsskyltar i rätt ordning, från 001 och så vidare ända upp till det slutgiltiga målet 999. Huvudregeln är att man måste se skyltarna i rätt ordning. Det betyder att det kan ta flera månader eller år att komma i mål...På hemsidan nedan kan man tydligen registrera sitt intresse och uppdatera var på listan, alltså vilket nummer man sett senast i trafiken. Där finns statistik och annat.

Den chaufför jag samtalade med idag var även intresserad av att medverka i min utställning i höst. Skönt att ha en entusiast klar. Önskar nu kontakt med andra med engagemang för registreringsskyltar, på ett eller annat sätt. Mitt mål är att hitta intressanta berättelser, anonyma eller namngivna. Det går att lämna kommentarer till själva blogginlägget nedan. Önskas personlig information kan vi ta det på telefon eller mejl. Jag finns på 070-304 37 20 eller herr.mikael.back@gmail.com.

När jag hämtade barnen på dagis var det en anhörig som bältade sitt barnbarn i sin bil, med registreringsnumret 666. Jag presenterade mig för hen och berättade om mitt projekt om "numerplåtar" och frågade om vederbörande hade några reflektioner kring den speciella sifferkombinationen. Det hade hen inte, utan verkade obekymrad över mitt påpekande om den. Själv skulle jag inte ens våga ta emot en bil gratis med den nummerföljden. Googlade ämnet och läste om en man som haft en personlig registreringsskylt i 20 år med sifferkombinationen 666, men vid senaste förnyelsen sade Transportstyrelsen nej.
Läs mer i artikeln:http://www.expressen.se/motor/forbjuds-ha-platen-666-nu-efter-20-ar/

Platespotting.com startade 2004: http://www.platespotting.com/?viewPage=16
#blogg100 #666 #nummerplåt #platespotting

Dikten överträffade verkligheten

Jag hade verkligen tur igår. Tvååringen börjar ta sig friheter, som att öppna ytterdörrar och hantera badrumskranar själv. Han har skött det så snyggt hittills att det inte funnits någon anledning till oro. Förrrän igår. Jag hörde ett brusande, plaskande ljud som jag förknippade med vatten och rusade till badrummet. Men där var tomt. Jag sprang då istället ned för trappan till källaren och möttes av ynglingen, som sa "Kom!" Toalettens handfat var redan breddfull och vattnet som inte fick plats fortsätter forsa mot kakelgolvet. Uppskattningsvis handlar det om två liter vatten som smitit ut. En liten rännil med vätska hade runnit över i nästa rum, hallen. Fallhöjden är fem centimeter och översvämningen i källaren skulle bli ett faktum om inte om hunnit före.

För exakt ett år sedan hade jag ett projekt med en påhittad blogg, kallad Den ämlige pappans tillkortakomigen, en tidsbegränsad och medskapande blogg om en vilsen pappa som till sist hittade sig själv.

I ett inlägg den 14/3 2012 berättade jag om en översvämning i källaren, precis som igår. Se länk till bloggen här: http://denaemligepappan.blogspot.se/#!/2012/03/oversvamning-i-kallaren.html

I den fabricerade historien gick det betydligt vildare till. Då blev det swimmingpool där nere. Skönt att dikten överträffade verkligheten den där gången. Men nu börjar jag förstås att undra. Kommer jag att bli sannspådd fler gånger? Det finns många tokiga händelser från den påhittade bloggen...
#blogg100 #denämligepappan #flog

114 14

Ringde polisen ikväll för att lämna ett tips. Vid Umeås södra infart tyckte jag mig uppfatta ett rött sken från en lykta utanför vägkanten, nere i diket. I ögonvrån, knappt märkbart. Var det ett fordon som kört av vägen? Eller bara reflexer av framförvarande bil som jag såg där i snön. Eller kom ljuset från min egen bil? Eller var det en synvilla? Eller misstog jag mig? Jag funderade en stund och kom fram till att jag ändå skulle ringa polisen och rapportera om det jag sett/upplevt. Kanske blir jag anonym vardagshjälte alternativt hallucinerande trafikfara.
#blogg100 #11414

Fibrer -från tvätt till nytta

Jag har under cirka en månad torkat golvet i tvättstugan med handflatorna. Syftet är att ta reda på hur mycket fibrer och damm som bildas i samband med en helt vanlig tvättrutin. Sparat det tunna och skira skräpet i en genomskinlig plastpåse.  Materian torde väl benämnas torkludd, det som folk ofta ibland glömmer kvar i torktumlare, i gemensamma tvättinrättningar.

Vi har en egen tvättstuga med en fläkt som kortar torktiden. Tvättar cirka en maskin per dag. Mest bomull. Jag har inte tänkt på att plaggen självklart fäller. Därför täcks golvet av nästan osynliga partiklar. Ett skikt nybildas varje dag. Det vore säkert annat med nylon, där fibrerna inte är lika lättspjälkade. Eller en nanobeläggning kanske är melodin...

Mitt experiment är påbörjat, men det blir nog ingen slutkläm, jag lämnar det nog oavslutat. Det känns väldigt konstigt att ta tillvara dessa ihopskrapade döda tussfragment, nästan obehagligt, trots att de enbart innehåller materialsläpp från våra egna tvättade kläder. Som vore man en tvättobducent. Svaret hänger i luften. Eller hängde.

Det fanns en konstnär som hette Man Ray, som experimenterade med fotokonst. Jag såg en dokumentär där han bland annat fotograferat dammpartiklar. Jag själv vet inte riktigt vad jag ska göra med mina dammpartiklar. De får ligga kvar i påsen så länge. Men jag har i alla fall slutat med datainsamlingen...

Det påminner lite om ett konstprojekt jag gjorde på Arbetsförmedlingen. Jag tog vara på kölappar från papperskorgar vid ett speciellt datum, måndagen efter att skolan slutat, det vill säga första arbetslösa dagen för alla som avslutat en termin. Detta var år 1996 och väntetiden kunde vara sex timmar. Många som fått sin kölapp gick inte iväg utan satt kvar och höll i sin lapp, ofta i flera timmar. När man tummat på sin lapp, 5 X 5 centimeter, under några timmar händer något. Den får ny form, det blir ett mönster, lite åt konst, faktiskt. Några som väntade på sin tur hade gjort fina formationer, som servettvikningar. Andra hade rullat sin lapp mellan sina fingrar, så många gånger att siffrorna nära nötts bort. Jag dokumenterade ett urval av dessa kölappar på en tavla för att visualisera något som inte var avsett för någon. Som ludd.

Genom att samla ihop kölapparna, försökte jag alltså illustera detta tidsfördriv...nej förresten, tidsfördriv är ju trots allt en aktiv handling. Här var det mer en väntan på betjäning, för många en väntan utan aktivitet. Förutom just närkontakten med "biljetten till friheten", men den ledde ingenstans.

#blogg100 #vänta #manray #tidsfördriv #kölapp #dammpartiklar #arbetsförmedlingen

Ännu en dsaleles avlnlgi dag

Jag vill i detta inlägg uppdatera er om läget i tävlingen där 250 000 kronor står på spel. Läste ikväll mejlet från Venture Cup, organisationen som arrangerar en rikstäckande tävling för nya affärsidéer. Kort bakgrund först: jag såg en annons i januari och peppade två vänner att vi skulle delta med någon av våra många galna idéer. På kort tid processade vi fram ett tävlingsbidrag, både som vi tror på långsiktigt, men även kortsiktigt, mest för att vi gillar utmaningar i vardagen. På köpet får vi träna på att genomföra ett projekt, hur det än går i tävlingen. Jag skrev om konceptet Gupplevelser den 26/2.

Detta läste jag i e-postens inkorg:
"Ditt tävlingsbidrag Gupplevelser i Venture Cup Nord | Affärsidé har nu fått feedback av Venture Cups jury. Feedbacken är till för att hjälpa dig/ditt team att utveckla er affärsidé vidare. Läs feedback med ett öppet sinne, fundera över identifierade styrkor och brister och använd den i det fortsatta arbetet med affärsplanen. Notera att feedback kan vara lämnad av fler än en person varför vissa åsikter kan upprepas alternativt skilja sig åt".

Så var introdukten till denna första bedömning...
Sen kom två utförliga kommentarer i sex olika kategorier, men det tänker jag inte avslöja i nuläget, med hänvisning till våra konkurrenter. Det finns ju 250 000 kronor i potten...Men räds ej att höra av dig, antingen du vill veta mer, producera tillsammans med oss eller konsumera tjänsterna.

#blogg100 #venturecup #gupplevelser 

Världsberättardagen idag, imorgon är en annan dag.

Idag har det varit "Världsberättardagen". Tänker på sjuåringen hemma, som återberättar saker, förmedlar sina iakttagelser och återger förlopp av olika slag. Börjar skriva berättelser i skolan. Jag får ofta ta del av ett väldigt detaljerat innehåll. Det blir både mycket och lite på samma gång...Hur tränar man på form och innehåll, för att utvecklas till en god berättare i vuxen ålder? När grundläggs det hela? Kan man någon gång "sälja in" en mall för hur historier bör återges? Det kan ju kväva minsta berättarlust, som inte heller törs uppstå ifrån det döda. Eller så är hjälp till en disposition självaste nyckeln och poletten för att växla upp och tycka det är och blir roligare. Åtminstone är det ett verktyg som skapar närvarande lyssnare/föräldrar. Ett upplägg för en historia, kan vara att inleda med ett då, ävergå till ett nu, för att slutligen avrunda med ett sen. En logisk röd tråd att följa, något som låter självklart...för en vuxen. Om just dessa vuxna ska ha tolkningsföreträde. De kanske istället ska se barnets saga som...tja, ett tillstånd, med hopp mellan perspektiv och kronologi. Jag tror det är många etablerade författare och konstnärer som kämpar för att upptäcka eller återskapa barndomens oförställda metod, eller? Flow?

Tittade på Babel ikväll med tyska författaren Felicitas Hoppe. Hon visar upp sin allra första bok, en handskriven anteckningsbok, nedtecknad av henne som åttaåring. Författaren säger i intervjun: "Jag kan inte minnas att jag levt utan att skriva. Jag förundras över att allt jag skriver om idag redan finns där! Lite av en chock...för om jag skrev det bästa som åttaåring, vad gör jag nu...?"

Tänk om det är så? Att det vi får oss till livs tills dess, och kanske upplever just då, utgör hela den där plattform vi utgår från därefter, oavsett om vi är författare eller inte...Om vi får en god självkänsla då, som min sjuåring eller hennes åttaåring, ger den skjuts lång tid framöver. Men om inte stödet finns där? Om inte resurserna för att synliggöra behovet finns där ens? Uppförsbacke.
Och engagemanget, hjälpen, coachningen måste var uppriktigt och dessutom adekvat. Annars blir det bara fel fokus som skadar. Jag förklarar missriktad peppning med en scen i En handelsresandes död. En av sönerna klagar på att pappan tutade i dem att de skulle kunna bli vad som helst. Bröderna känner sig nog lurade. Den amerikanska drömmen gällde ju inte dem, de saknade förutsättningar, resurser...men pappan försökte välvilligt att ingjuta hopp och mod i sina grabbar, det han tänkte skulle ge dem skjuts framåt i livet.

#blogg100 #läslust #berättarglädje #världsberättardagen #disposition #retorik #Babel #dustinhoffman #curlingföräldrar #familjepeppen
http://www.svt.se/babel/se-program/#./17-3-20-00?&_suid=136381850179509149087916787895

Tror nu på små mirakel

Målade det sista idag. Funderade en stund över värdet av mitt bloggande. Syftet och tidsåtgången.
Jag lyssnade på progam nr. 2 i dokumentärserien om Narkotkalandet i förrgår. Så gripande och nästintill outhärdligt, men därför lika nödvändigt att lyssna på! Jag blev heelt tagen och mejlar ett personligt tack till journalisten Randi Mossige-Norheim på Sveriges Radio, och skriver i förbifarten att jag dessutom bloggat om programmet, (alltså i denna blogg, den 17/3).

Kort efteråt får jag svar från reportern som tackar vänligt och meddelar också att hon vidarebefordrat min blogglänk till den mamma som programmet till största del handlar om. Det gör mig verkligen hedrad över att på det sättet kunna nå fram även till mamman som intervjuades, något som jag annars inte tänkt på varit möjligt. Men inte nog med det. Mamman (Annica Hedberg) väljer dessutom att själv kommentera mitt blogginlägg. Jag rörs över att bli delaktig i efterspelet, den fortsättning som måste äga rum, med allt fler personer som hör av sig till programmen, engagerar sig, bloggar etcetera. Det var ett litet mirakel för mig. En signal om att bloggandet har betydelse. Att göra skillnad eller att det i alla fall kan förstärka en upplevelse. Syftet och tidsåtgången förklarades. Ett tag till...

Hörde idag att dokumentärserien om Nora ("Den fastspända flickan") fått rekordmånga lyssnarreaktioner. Det känns hoppfullt! Att vi snabbt reagerar över orättvisor; ett tecken på att vi söker oss fram till källan för en direktkontakt och inte bara nöjer oss med att vidarebefordra rykten och hörsägen. För då blir det fritt fall i ett okritiskt twitterflöde och bloggstorm, som det tydligen blev kring nyheten om artisten Tommy Nilsson. En reklamkupp som iscensattes för att lansera både en artists nya skiva och en chokladkaka.

Det andra miraklet, då?
Jo. Jag blev uppringd av den man som dök upp i klädesaffären, när jag agerade Mystery shopper. Han gillade den jeansjacka jag provade ut. Vi fick bra kontakt med varandra och jag betraktar honom som en blivande vän. Idag ringde han mig för att berätta att hans bror köpt samma jacka som jag testade. Märkligt sammanträffande minst sagt.

Det finns ett tredje mirakel också. Ett micromirakel. Att jag blev uppringd av en gammal vän, journalist, som ville höra om mina hågkomster kring ett gammalt ärende. Något som kanske leder fram till en nyhet. Vi hade ett intressant samtal om rättvisa, ansvar och skyldigheter. Helt plötsligt känner jag mig stärkt av att blogga aktivt och inte bara googla passivt. Ett tag till...
#blogg100 #respons #attbloggaellerbaragoogla #tommyblack #narkotikalandet #mirakel #bloggstorm

40 år utan att ta ned skylten

Idag har jag varit på ett givande möte, för att diskutera hur vanliga biblioteksbesökare, skolelever och personal kan medverka i min utställning om registreringsskyltar i höst. Hur kul låter det? Sverige har kört med samma typ av registreringsskylt i fyrtio år. Det vill jag uppmärksamma! Tillsammans med några av Umeå kommuns bibliotek. Med start i september 2013. Innehållet börjar nu ta form: gamla och nya registreringskyltar, privata foton av olika skyltar, arkivbilder, minnen och historik, muntliga berättelser samt skriftligt material som lyser upp ämnet. Bland annat kommer Sveriges Vägmuseum att låna ut olika slags registreringsskyltar till arrangemanget.

Jag vill skapa en intressant utställning och vill komma i kontakt med samlare, bokstavsnördar och andra vetgiriga privatpersoner som kan bidra till ett rikare innehåll i detta unika projekt. Kommer du på någon som går igång på projektet eller som tros vilja medverka på något vis? Vem som helst får lämna in egna förslag eller inkomma med anonyma tips på saker eller personer till detta. 

För närvarande är tre bibliotek involverade. Utställningen kommer att turnera och en del användargenererat material kommer att ingå på flera platser.

Slutligen: frågan om gemensam hemsida med info, länkar och kommunikationsmöjligheter är under beredning. Tills vidare finns dessa kontaktsätt: herr.mikael.back@gmail.com och 070-304 37 20.

Läs mer: http://sv.wikipedia.org/wiki/Registreringsskylt
och http://sv.wikipedia.org/wiki/Registreringsskyltar_i_Sverige#Ol.C3.A4mpliga_bokstavskombinationer
(Om förbjudna, olämpliga bokstavskombinationer som inte är tillåtna på skyltar).

Här kan man göra förfrågningar på registreringsnummer:
https://fordonsfraga.transportstyrelsen.se/fragapaannatfordon.aspx


Mitt första inlägg i ämnet är blogginlägget från den 27/2: http://looppoollooppool.blogspot.se/2013/02/medverka-i-min-utstallning-om.html

#blogg100 #bibliotek #nörd #tics #vägmuseum #registreringsskylt #event #nummerplåt

Gåta: vad är det som först flödar och sen dödar?

Målade om i ett rum samtidigt som jag lyssnade på radio. Det visar sig vara en radiodokumentär om Petter – Narkotikalandet, del 2. Jaha. Jag lyssnar ett tag, byter väl till musik om det inte är välgjort....Programmet fångade mig direkt, sög in mig. Ett närmast outhärdligt starkt reportage om hur lätt knarket flödar, sen dödar. Värst var att ingående få ta del av Petters mammas berättelse efteråt, när hennes pojke dött...hennes tankar, relation till sonen och sin syn på samhällets bristande stöd...Jag blev så illa berörd och mådde så dåligt att jag hade svårt att jobba. Hur är det inte då för anhöriga i liknande situationer? Jag är inte själv i närheten av denna verklighet och behöver därför anstränga mig för att ta mig tid och ta in denna realitet. Förutom det, behövdes också ett omålat rum och tillgång till en radio. Och barnfritt. Dessutom krävdes ett välgjort reportage. Allt fanns där...Det var en fantastiskt modig mamma som ville och så stadigt orkade berätta om det mest personliga och svåra, för en okänd allmänhet, i radio. Tack Annica Hagberg utanför Boden.

Killen som endast blev 21 år gammal dokumenterade sitt missbruk med sin videokamera, något som ger en obehaglig inblick i hans tillvaro. Jag tänker att det är ett ytterst värdefullt dokument han lämnar efter sig. Genom detta material får en större allmänhet tillträde till något som kan drabba vem som helst. Vem som helst. Drogerna kan ju beställas på internet och är de inte narkotikaklassade, så...?

”Det här ska vara med i dokumentären om mitt liv”, säger Petter och tittar rakt in i kameran. Sedan säger han: ”Nu sticker det”. Kompisen sätter nålen i hans armveck. Tre dagar senare dör han av en överdos tabletter, 21 år gammal. (Så står det i tablån på P1:s hemsida). Stort tack till Randi Mossige-Norheim, reporter på Sveriges Radio. "Hon drivs av lusten att lyssna där det är tyst och lysa där det är mörkt".

Ja, det är bara att hålla med...hon lever som hon lär...

http://bit.ly/12SFDZG
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/162060?programid=909
#blogg100 #narkotikalandet #svpol

Lura banken

Jag hade beställt nytt bankkort. Valde eget motiv. Noga. Ändrade mig flera gånger innan jag kom på vad som skulle vända upp och ned på rangordningen i plånboken. Cash skulle inte längre vara king. Till slut kom jag fram till att jag ville stå för något viktigt och bläddrade i datorn fram en bild jag fotat från en några år gammal informationsbroschyr från Kommunalarbetarförbundet. Den föreställer två barn i en sandlåda. Ena barnet frågar: Vilken är din favoritlåt? Kompisen svarar: Rättvisan.

Jag var så förhoppningsfull när jag idag öppnade kuvertet från banken med mitt nya kort! Men där var ingen eget uppladdad bild på mitt valda motiv. Där var så mycket standard man kan få. Fin målning visserligen, men inte något statement, budskap, samtalsämne, minne...
Kruxet var väl just att det inte var "mitt" motiv, utan en upphovsrättsskyddad serieteckning. Inget konstigt med det. Jag borde tänkt på det.

Mitt nya bankkorts bakgrundsbild pryds från och med nu av en målning, men av denna informationsbroschyr, framgår inte konstnärens namn...känns lite tunt, som kortet ungefär.
Nu börjar nedräkningen tills 2016, då bankkortet upphör gälla. Då, då, då...Om nu det finns bankkort då.
#blogg100 #gråtahelavägenfrånbanken #luradtittollekallekoskit #bankkort

!

?

#blogg100

Spaning efter aning

Hörde för ett tag sen att det går att se sökningar på webben i realtid och man kan därmed se när och var sjukdomar drabbar. Föräldrar som googlar symptom för att kolla upp vad barnen har fått för sjukdom. En fördel är förstås att denna information ger vården tid att reagera inför en kommande smittspridning. Arbetsgivare kanske kan förutspå sjukskrivningar. Låter som vinn-vinn...? Eller ska man vara orolig för att statistik finns tillgänglig såå snabbt. Jag är less på kortsiktighet och på kvartalsekonomi, eftersom det skymmer sikten.

Mer i samma stil nedan:

http://www.youtube.com/watch?v=_Cp5l1gCkAw

Hela listan på Google Sverige nedan. Det är roligt att se trender trots allt...
http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/google/pressrelease/view/svenska-soektrender-2012-vaerkar-illuminati-haangel-pajer-och-hanna-widerstedt-819732
#blogg100 #sjukskrivning #sökningar #google

Angry Birds var avgiftsfri, men inte gratis...

Jag hade lovat mina barn att ladda ned Angry birds till min smarta telefon. Plötsligt kom fråga eller närmare bestämt påstående om att det installerade gratisprogrammet tillåts lokalisera var jag befinner mig med min telefon. Oj, tänkte jag. Plötsligt förstår jag innebörden av att det inte finns något som heter "gratis lunch", det är alltid en hake...frågan är bara vad som kommer hända mig och min familj...lite överdrivet tilltal kanske, men det lär ju kosta, som sagt, inget är gratis, inte ens ett avgiftsfritt och oansenligt spel. Hoppas nu bara barnen är nöjda, ända tills jag spiksäkert får en ny förfrågan om något annat "kostnadsfritt" spel till telefonen. Då kommer jag att kolla villkoren bättre...?

Och dagen efter, hör jag om denna förtretliga nyhet på radion och läser om den i VästerbottensKuriren.  http://www.vk.se/819918/myndigheter-varnar-for-appar-2

Dags att bli efterklok...
När det regnar manna från himlen står den fattige i bästa fall med en sponsrad sked.
#blogg100 #förstvardethärligthärligtsenfarligtfarligt #appappapp

Teater för personalen förbättrar kärnverksamheten

Väldigt intressant om hur man kan arbeta inom olika verksamheter för att förbättra rutiner och skapa diskussion om till exempel bättre bemötande inom vården. Självklart gäller detta de allra flesta, men exemplet från dagens tidning handlar om våra äldre. Detta är något vår egen affärsidé siktar in sig på i vår tävling via Venture Cup: Gupplevelser. Känner mig stärkt av att läsa om de goda resultaten och tydliga framstegen teatern bidragit till. Det ger ett bra underlag för debatt. Modigt dessutom att dessa sjuksköterskor bidrar med sina egna tabbar, allt för att exemplen ska vara så trovärdiga som möjligt. Lex Hurra! (Det är min egen benämning för att sprida uppskattning för visat civilkurage).

Övningstillfällen som en metod för kvalitetssäkring. http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/teatergrupp-vill-andra-vardens-bemotande
#blogg100 #gupplevelser #kvalitetssäkring #LexHurra! #verksamhetsutveckling #civilkurage

Trodde jag tjuvlyssnade

En märklig upplevelse inträffade idag. Klickade på Spotify för att fortsätta lyssna på Miss Li. En låt som pausats var "True love stalker". I högtalarna hörde jag någon form av brus jag inte kände igen. Närmaste associationen är det ljud man hör när någon oavsiktligt ringer dig från en byxficka. Det går att urskilja ljud i bakgrunden, men man förstår att det är ett misstag och du lägger själv på. Det går ändå inte att tjuvlyssna, eftersom prasslet från fickan överröstar allt tal. Detta var samma känsla. Spotify som stod i pausläge, ändå lät det som jag fick höra något som inte jag begrep. Sorl. Obekant. Jag fattade inte. Som ett hack i en lp-skiva. Titeln på låten...stalker...hmm, kände mig plötsligt generad; skulle jag vara efterhängsen, spionerande...Titeln på låten fick mig dessutom att tänka att kanske det är nog ett helt nytt sätt att skapa intresse för musik, att lägga in hemliga budskap/meddelanden och ljud i en pausad låt. Reklam. Som de där låtarna som man tror är slut, men som startar om efter sju minuters tystnad. Ja, tanken slog mig...Sen visade det sig att det bara var ett välkänt fönster bakom de bakre fönster jag använde på datorn. Bolibompa. Därifrån kom ljudet. Ingen annanstans. En loop från barnprogramsportalen. Case is closed.

Jag har varit med om att tjuvlyssna på lägenhetsgrannar via en ventil som satt i en klädkammare. Ur ventilationstrumman hördes tydliga röster, som samtalar. Av en slump lystrade jag till när jag passerade dörren. Jag görde lugn och sansad konversation i omkring två minuter...sen då? Obehagligt att bli öronvittne till ett privat samtal. Ett tid senare upphörde ljuden, och det var inte direkt så att jag stod och hängde framför hålet för att lyssna efter innehåll och mening. Det var nog jag som undvek situationen. Någon som vågar berätta om ett eller annat glas mot grannars vägg? Och vad gör man om man får höra något där ens civilkurage sätts på prov? Jag associerar till Manhattan Murder Mystery av Woody Allen...filmmagi på samma tema...
#blogg100 #tjuvlyssna #stalker #manhattanmurdermystery