Ikväll har jag sett teaterpjäsen "Allt kommer att bli bra" av Skuggteatern. Den gestaltar mentalsjukvårdens historia i Umeå genom en patient, som under sin långa vistelse får genomgå allt från elchocker ("välsignelse"), lobotomi och psykofarmaka till eget boende isolerad i lägenhet. Medicinska framsteg gör att patienten får möjligheter att ta del av förbättrad medicinering. När ny forskning visar på nya metoder, förkastas de gamla som ålderstigna och felaktiga...
Den otroligt välspelade föreställningen var en omskakande upplevelse. De fyra skådespelarna är samspelta, trovärdiga och professionella. 75 minuter perfektion. Om någon frågar mig.
Detta var i sig en märklig upplevelse, men det som också gör den unik, är att några ur publiken dröjer sig kvar efter föreställningen och får prata med de medverkande. Jag har gjort det vid några tillfällen, mest för att framföra min uppskattning och ibland för att fråga något. När jag verkligen gillar något, vill jag dela med mig av det: more is amore. Detta personliga möte ger en extra dimension. Som att få extramaterial IRL. Något som är överkurs för de allra flesta, som hellre vill behålla bilden av de karaktärer som stått framför dem, och inte vill blanda upp den känslan med privata kommentarer från personen bakom rollen. Men är man en gammal teaterräv, så finns inte det alternativet.
Recension: http://www.vk.se/714423/mentalvardens-svarta-historia
Hemsida: http://skuggteatern.com/repertoar/alltkommerattblibra
#blogg100 #moreisamore
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar