Jag har förkärlek till väggbonader. De handbroderade texterna är ofta floskler, präktiga ordspråk eller hyllning till något udda. Det händer att jag köper hem någon, men oftare blir det ett foto. Den här är så besynnerlig. Alltså, vad ska man tänka? Panik är det som kommer över mig när jag läser budskapet. Carpe Diem? Nej, snarare glöm det, det hinner du inte, det skulle du tänkt på lite tidigare, för nu är allt förbi. Hur såg beslutsprocessen ut i det hemmet? Kanske så här:
"Vet du älskling, jag har tänkt på en sak. Vi saknar ju tavlor, det är ju såå dyrt. Istället kan vi ha en bonad med text och några dekorationer runt omkring, som blivit så populärt? Jag tror också vi kommer överens om ett budskap som står sig över tid..."
Hur förhåller man sig till denna text? Då respektive nu?
Ofta finns också ett romantiskt tillbakablickande på barndomens lilla röda stuga...en som alla växte upp i, på den tiden bonader var högsta mode. Eller ska man se stugan som symbol för en ombonad miljö oavsett boendeform? Jag undrar hur man präglas av en sådan text i ett hem? Dag ut och dag in syns den som en neoskylt. Man kommer inte undan....Eller är den kanske ett beställningsjobb? Specialdesignad för att passa på ett äldreboende? Så de kan sitta och titta på bonaden, bekräftande livets höga hastighet?
Jag har en annan bonad som lyder: "Kan ni tänka er köket - utan fru - jag kan det inte." En stolt kvinna iklädd elegant förkläde och ena handen vispande i kastrull, medans andra handen håller i en rykande cigarrett. Jag har lättare att förstå detta hantverks tillkomst och process. Frigörelse ligger närmast till hands att tänka. Men hur förhåller man sig till den nu?
Apropå bonader vill jag ockå nämna en gammal seriestrip från Svenska Mad. Två grannar. En gubbe i ena lägenheten sitter och läser under en tavla med texten "Mitt hem är min borg". En yngling i den andra lägenheten ska precis spika upp sin tavla på motsvarande plats, i sin lägenhet. Hans text lyder "Legalisera knarket". Om jag minns rätt tror jag till och med att vibrationerna från den unge mannens hamrande, gör att gubbens tavla lossnar från kroken och är på väg att landa i hans skalle. Jag kan ha fel. Hur som helst en rolig bild av kontraster.
#blogg100 #väggbonad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar