Förr eller senare kommer de flesta till den punkt i livet att det är dags att ta ställning till en eventuell medverkan på en klassåterträff. För min del drar det ihop sig för andra gången. Snart är det trettio år sedan jag "gick ur" nian. Jag var med vid förra återträffen och överväger ett returmöte. Det är inget lätt beslut att fatta. Jag har nog för lite fakta och känner mig inte delaktig. Inbjudan har varit försynt och engagemanget minimalt. Jag fick i alla fall ett sms av en gammal klasskamrat med förfrågan om jag tänkt komma till evenemanget. Ett sms efter trettio år. Alltid något, kan tyckas, men jag saknar fler incitament, allra helst från arrangörerna. Det är väl deras jobb och fler gäster torde väl leda till mer klirr i kassan?
Tänk om de ansvariga på Pigall kunnat utse två klasskamrater som mot någon belöning ringer runt och skapar intresse i respektive klass; det tror jag betyder mycket för att öka antalet aktiva val, så inte beslutet bara förtvinar. Dessa ska inte agera säljare, bara hjälpa till att hålla frågan aktuell i det allmänna bruset, med uppgift att påminna samt uppdatera om läget. Det skulle kännas viktigare och lättare att bestämma sig. Risken är annars stor att händelsen drunknar i andra vårbestyr och denna deadline glöms bort, resan och boende kan därmed inte bokas etcetera. Jag känner för egen del att jag glider på beslutet att åka och då blir det ett beslut som fattar sig själv, som Nalle Puh skulle sagt. Handlingslternativen minskar ju längre man väntar, till sist återstår bara ett enda. Allvarligt! Ett 30-årsjubileum är liksom näst sista chansen! Sista rycket är om ytterligare 20. Jaha, men dåså...?
För tre år sen tog jag själv initiativet till något liknande. Jag arrangerade då en återträff för medverkande i en musikal som Sundsvalls Teaterverkstad (STV) satte upp anno 1985, "Joseph and the Amazing Technicolor Dreamcoat" av Webber/Rice. Det var alltså ett 25-årsfirande som jag ville uppmärksamma. Min metod var då först att ringa samtliga inblandade. Jag kontaktade över nittio personer personligen för att berätta om eventet och möttes enbart av positiva reaktioner. Denna typ av inbjudan nådde ända fram...Klart att det tog tid initialt, men frågor och funderingar klarades därmed ut vid ett tidigt skede, vilket underlättade mitt arbete. En del var också aktiva i den Facebookgrupp, som skapades som en kommunikationskanal för inblandade; före, under och även efteråt.
Konceptet kändes både enkelt och avancerat på samma gång. Jag var övertygad om succé och stor uppslutning. Upplägget: återträffen ägde rum på Sundsvalls teater, så vi skulle få återuppleva allt på nytt. Ska det vara återträff, måste man skapa igenkänning. Röd matta utanför, följt av mingel, kära återseenden i foajén, fördrink och utställning med foton och kostymer från uppsättningen. Därefter vidtog en singalong-föreställning, där vi själva satt på parkett, i salongen och med hjälp av videokanon såg vi vår egen filmade föreställning, som spelats in med dåtidens tv-kvalitet. Det var en ytterst sällsam upplevelse att både kastas tillbaka till en svunnen tid, men också att se oss själva och varandra, denna gång som åskådare, såsom den riktiga publiken såg oss.
De allra flesta medverkande hade inte själva sett upptagningen som gjordes då, vilket medförde att upplevelsen blev starkare. Vi skrålade med i sångerna via ett nytryck av det ursprungliga programbladet. Självklart blev det också paus i 20 minuter....Efter denna "föreställning 2.0" förflyttade vi oss upp till teatercaféet för att intaga galasupén, bestående av förbeställd snabbmat, precis samma skräp som vi oftast åt under repetitionsperioden 25 år tidigare...Déjà vu i kubik.
Ja, i jämförelser med en klassåterfräff var detta "bara" en musikal som repeterades av amatörer under några hektiska månader innan ett tiotal föreställningar ägde rum på Sundsvalls teater år 1985. Vi blev ändå 30 personer som deltog i de teatrala festligheterna. Övervägande del var skådespelare och körmedlemmar från Cantitokören. Arrangemanget blev mycket lyckat och sällskapet bjöds att fortsätta med grillning och mera samkväm hemma hos ett par, som blev förälskade i varandra 1985. Det visade sig vara flera par som träffades i samband med detta teaterprojekt och som fortfarande håller ihop. Det var bättre förför...
#blogg100 #återträff #engagemang #sundsvallsteaterverkstad #cantitokören
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar