söndag 31 mars 2013

Kvartalsrapport för nyårslöften

Ja, tre månader av året har nu gått till väders. Sedan några år brukar jag avge ett och samma nyårslöfte inför den närmaste kretsen. Att bara äta lördagsgodis. En utmaning, mest på kul, men är också ett kvitto på att jag klarar att nå uppsatta mål. Det här låter barnsligt för somliga, men när det gäller sötsaker, äter jag enbart lördagsgodis. Inte ens glass eller bakverk. Tårta äter jag endast i samband med födelsedagar. I ett avseende vill jag vara en förebild för mina barn och då gäller det att leva som man lär. Jag har också andra skäl att avstå sött, men de motiven lämnar jag åt insidan. Jag gillar väl avgränsade utmaningar och en fördel med detta mål är att det är så enkelt att avläsa ett exakt resultat, till skillnad från mer komplexa löften och prövningar. En vinnare utses varje vecka, och det är jag;-)

Summering hittills: jag måste först bekänna att jag tagit några återfall. Både i smyg och i närvaro av andra. Pudel. I övrigt har det gått bra. Det är trots allt väldigt många frestelser att blunda och ducka för, eftersom Sverige äter mest lösviktsgodis i världen.

Mitt lördagsgodis handlar nuförtiden om ett måttligt intag av konfektyr. Oftast enbart tio enheter, som inhandlas tillsammans med mina barn, som också väljer samma antal från lösviktsgodisväggen. Vi tre köper alltså totalt trettio karameller, det landar på en tjugolapp. Det får man inte säga något om...

http://www.dn.se/nyheter/svenskarna-ater-mest-godis-i-varlden

#blogg100 #kvartalsrapport #nyårslöfte #vardagsutmaning #lösviktsgodis

lördag 30 mars 2013

Och på den 99:e dagen

Imorgon har jag varit utan ett riktigt jobb i 100 dagar. Det är både en kort och lång tid. I den rådande lågkunjunkturen ser kanske hundra dagar inte mycket ut för världen, möjligen som en lätt introdukton till ett...kroniskt tillstånd? Men, perioden kan också ses som en oerhört utdragen väntan på ett lönearbete.

Jag har hört talas om en magisk gräns som är just hundra dagar. Tre månader. Efter den perioden ska motivationen tydligen falla dramatiskt och försvåra för personen att återfå sin kraft och energi som fanns till dess...Sökt en stund för att hitta bevis, men det tycks vara ogooglebart...Jag vet inte var jag snappat upp detta någonstans, men ju närmare i tiden jag kommit denna "domedag", desto svårare är det att undgå ett förhållningssätt till denna gräns.

Nyligen gjorde jag sällskap med en bekant och på vår gemensamma promenad valde jag att berätta om denna deadline, men fick snabbt svaret att jag skulle återkomma om tre år. För det var just så länge som vederbörande själv varit utan jobb. Plötsligt framstod min situation som rena rama lyxproblemet. I alla fall i jämförelse, i alla fall just då.

Jag är positivt lagd och tror saker ordnar sig till det bästa. Imorgon startar sommartiden och min dag nr.100 har därmed en timme mindre till sitt förfogande att kränka mig. Bara en sån sak...

#blogg100 #motivation #hopp

fredag 29 mars 2013

Lång dags ägg mot knack...

Låångfredagen ska enligt traditionen inte innehålla några roliga aktiviteter...
Jag är på. Den som väntar får vänta. Bara avvakta alltså. Äggen är på plats. Imorgon blir det andra bullar, för då blir det "Lång dags knack mot ägg"...
#blogg100 #långdagsfärdmotnatt

torsdag 28 mars 2013

"Hur nära en annan människa kan vi gå?"

Ikväll hörde jag på ett program om en konstnären Sophie Calle, som nu blir min idol ett tag framåt, för jag gillar hennes intresse för att utforska och kartlägga gränser mellan privat och offentligt, mellan dokumentärt och fiktion. Två exempel är att hon intervjuat blindas föreställning om skönhet: Hur föreställer man sig bilden av något man aldrig har sett? Ett annat är att hon anlitat en privatdetektiv som dokumenterat allt hon företagit sig...för att få och ge perspektiv på sig själv och andra.
Jag vet att det låter knäppt och är också löst ryckt ur ett större sammanhang. Calle har ägnat sig åt liknande funderingar under trettiotal år och kan inte reduceras av mig på någon enstaka rad. Jag är inte ens säker på att jag greppat kärnan...

Programmet gav mig i vilket fall spritt nya perspektiv på livet. Sändningen damp ned vältajmat just i dessa dagar, när jag nyligen tagit del av Jonas Hassen Khemiris öppna brev till justitieminister Beatrice Ask och nyss också Jasenko Selimovics brev, (dramatiker samt statssekreterare hos integrationsminister Ullenhag), som svarar Khemiri med ett lika öppet brev. Om S:s bild av att se världen med någon annans ögon, genom att symboliskt passa på att smyga in i K:s kropp. 

Så här lät det i slutet av radioprogrammet:
"---Sophie Calle leker med jaget, sitt eget och andras, jonglerar med det, mångfaldigar det, suddar ut det, kastar det som en boll mellan sig och betraktaren, ser det flyga högt där uppe och färdas med vinden i okända riktningar. Det är upp till oss. Vi som betraktar hennes verk från en mer markbunden position, att hålla ut handen och vara beredda att, liksom hon, fånga det oväntade, när det faller ned på oss." (Av Marie Lundquist, poet och författare, slutet ur hennes betraktelse över den franska fotografen/konstnären/fotografen/äventyrerskan Sophie Calle, född 1953).

Jag tycker det är poetiskt och begripligt på samma gång... Som Carpe Diem 2.0, ungefär.  I väntan på ett heltidsjobb ikläder jag mig rollen som Mystery Shopper och smyger in i en ny kropp såsom figurant...det känns mycket märkligt med dessa sammanträffanden, eller är jag bara lite nojig? Jag tror inte att teater varit hetare än nu...jag känner mig i alla fall varm i kläderna...

Radioessän http://sverigesradio.se/sida/play.aspx?ljud=4496323 kan avlyssnas i ytterligare 30 dagar.

#blogg100 #perspektiv #sophiecalle #jaget

onsdag 27 mars 2013

Jag kan nu tituleras Figurant...

Jag har nu fått bekräftelse på att jag är figurant! Efter att jag anmält intresse för att medverka i utvecklingen av polisutbildningen vid Umeå universitet, kan jag alltså lägga till den titeln...om jag nu vill. Uppdraget som figurant handlar kort och gott om att ställa upp som statist och vara med i övningar, där polisstudenter skall ges tillfälle att testa sina färdigheter och därefter bli bedömda utifrån hur de hanterat och bemästrat situationen. Det här låter väl lite kul?
En fråga som jag fick besvara innan jag valdes in i detta gäng, var om det fanns någon situation som jag inte skulle vilja ställa upp på. Jag svarade att så länge som syftet är ädelt och att övningen kan bidra till att förbättra framtidens poliser, så är jag med på allt...

Så här förklaras det på hemsidan:
"I den utbildning som ges till studerande vid polisutbildningen ingår en del övningar som för studenten ska ge en realistisk känsla inför de situationer som han eller hon kan möta i sitt framtida yrke."

Jag är verkligen nyfiken på vad det här kommer att handla om...Streaka på någon fotbollsmatch? Spela fullgubbe på min egen närbutik? Låtsas vara biltjuv och ställa upp i biljakter?

Låter det kanske som något för dig? Anmäl intresse här.
http://www.polis.umu.se/om-enheten/nyheter/nyhetsvisning//polisutbildningen-soker-figuranter-till-ovningar.cid212004
#blogg100 #figurant #polisutbildningen

tisdag 26 mars 2013

Skulle du själv våga ha 666 på bilens nummerplåt?

Ringt ett samtal till en busschaufför tillika en "plate spotter", det vill säga en person som försöker leta och notera registreringsskyltar i rätt ordning, från 001 och så vidare ända upp till det slutgiltiga målet 999. Huvudregeln är att man måste se skyltarna i rätt ordning. Det betyder att det kan ta flera månader eller år att komma i mål...På hemsidan nedan kan man tydligen registrera sitt intresse och uppdatera var på listan, alltså vilket nummer man sett senast i trafiken. Där finns statistik och annat.

Den chaufför jag samtalade med idag var även intresserad av att medverka i min utställning i höst. Skönt att ha en entusiast klar. Önskar nu kontakt med andra med engagemang för registreringsskyltar, på ett eller annat sätt. Mitt mål är att hitta intressanta berättelser, anonyma eller namngivna. Det går att lämna kommentarer till själva blogginlägget nedan. Önskas personlig information kan vi ta det på telefon eller mejl. Jag finns på 070-304 37 20 eller herr.mikael.back@gmail.com.

När jag hämtade barnen på dagis var det en anhörig som bältade sitt barnbarn i sin bil, med registreringsnumret 666. Jag presenterade mig för hen och berättade om mitt projekt om "numerplåtar" och frågade om vederbörande hade några reflektioner kring den speciella sifferkombinationen. Det hade hen inte, utan verkade obekymrad över mitt påpekande om den. Själv skulle jag inte ens våga ta emot en bil gratis med den nummerföljden. Googlade ämnet och läste om en man som haft en personlig registreringsskylt i 20 år med sifferkombinationen 666, men vid senaste förnyelsen sade Transportstyrelsen nej.
Läs mer i artikeln:http://www.expressen.se/motor/forbjuds-ha-platen-666-nu-efter-20-ar/

Platespotting.com startade 2004: http://www.platespotting.com/?viewPage=16
#blogg100 #666 #nummerplåt #platespotting

måndag 25 mars 2013

Dikten överträffade verkligheten

Jag hade verkligen tur igår. Tvååringen börjar ta sig friheter, som att öppna ytterdörrar och hantera badrumskranar själv. Han har skött det så snyggt hittills att det inte funnits någon anledning till oro. Förrrän igår. Jag hörde ett brusande, plaskande ljud som jag förknippade med vatten och rusade till badrummet. Men där var tomt. Jag sprang då istället ned för trappan till källaren och möttes av ynglingen, som sa "Kom!" Toalettens handfat var redan breddfull och vattnet som inte fick plats fortsätter forsa mot kakelgolvet. Uppskattningsvis handlar det om två liter vatten som smitit ut. En liten rännil med vätska hade runnit över i nästa rum, hallen. Fallhöjden är fem centimeter och översvämningen i källaren skulle bli ett faktum om inte om hunnit före.

För exakt ett år sedan hade jag ett projekt med en påhittad blogg, kallad Den ämlige pappans tillkortakomigen, en tidsbegränsad och medskapande blogg om en vilsen pappa som till sist hittade sig själv.

I ett inlägg den 14/3 2012 berättade jag om en översvämning i källaren, precis som igår. Se länk till bloggen här: http://denaemligepappan.blogspot.se/#!/2012/03/oversvamning-i-kallaren.html

I den fabricerade historien gick det betydligt vildare till. Då blev det swimmingpool där nere. Skönt att dikten överträffade verkligheten den där gången. Men nu börjar jag förstås att undra. Kommer jag att bli sannspådd fler gånger? Det finns många tokiga händelser från den påhittade bloggen...
#blogg100 #denämligepappan #flog

söndag 24 mars 2013

114 14

Ringde polisen ikväll för att lämna ett tips. Vid Umeås södra infart tyckte jag mig uppfatta ett rött sken från en lykta utanför vägkanten, nere i diket. I ögonvrån, knappt märkbart. Var det ett fordon som kört av vägen? Eller bara reflexer av framförvarande bil som jag såg där i snön. Eller kom ljuset från min egen bil? Eller var det en synvilla? Eller misstog jag mig? Jag funderade en stund och kom fram till att jag ändå skulle ringa polisen och rapportera om det jag sett/upplevt. Kanske blir jag anonym vardagshjälte alternativt hallucinerande trafikfara.
#blogg100 #11414

fredag 22 mars 2013

Fibrer -från tvätt till nytta

Jag har under cirka en månad torkat golvet i tvättstugan med handflatorna. Syftet är att ta reda på hur mycket fibrer och damm som bildas i samband med en helt vanlig tvättrutin. Sparat det tunna och skira skräpet i en genomskinlig plastpåse.  Materian torde väl benämnas torkludd, det som folk ofta ibland glömmer kvar i torktumlare, i gemensamma tvättinrättningar.

Vi har en egen tvättstuga med en fläkt som kortar torktiden. Tvättar cirka en maskin per dag. Mest bomull. Jag har inte tänkt på att plaggen självklart fäller. Därför täcks golvet av nästan osynliga partiklar. Ett skikt nybildas varje dag. Det vore säkert annat med nylon, där fibrerna inte är lika lättspjälkade. Eller en nanobeläggning kanske är melodin...

Mitt experiment är påbörjat, men det blir nog ingen slutkläm, jag lämnar det nog oavslutat. Det känns väldigt konstigt att ta tillvara dessa ihopskrapade döda tussfragment, nästan obehagligt, trots att de enbart innehåller materialsläpp från våra egna tvättade kläder. Som vore man en tvättobducent. Svaret hänger i luften. Eller hängde.

Det fanns en konstnär som hette Man Ray, som experimenterade med fotokonst. Jag såg en dokumentär där han bland annat fotograferat dammpartiklar. Jag själv vet inte riktigt vad jag ska göra med mina dammpartiklar. De får ligga kvar i påsen så länge. Men jag har i alla fall slutat med datainsamlingen...

Det påminner lite om ett konstprojekt jag gjorde på Arbetsförmedlingen. Jag tog vara på kölappar från papperskorgar vid ett speciellt datum, måndagen efter att skolan slutat, det vill säga första arbetslösa dagen för alla som avslutat en termin. Detta var år 1996 och väntetiden kunde vara sex timmar. Många som fått sin kölapp gick inte iväg utan satt kvar och höll i sin lapp, ofta i flera timmar. När man tummat på sin lapp, 5 X 5 centimeter, under några timmar händer något. Den får ny form, det blir ett mönster, lite åt konst, faktiskt. Några som väntade på sin tur hade gjort fina formationer, som servettvikningar. Andra hade rullat sin lapp mellan sina fingrar, så många gånger att siffrorna nära nötts bort. Jag dokumenterade ett urval av dessa kölappar på en tavla för att visualisera något som inte var avsett för någon. Som ludd.

Genom att samla ihop kölapparna, försökte jag alltså illustera detta tidsfördriv...nej förresten, tidsfördriv är ju trots allt en aktiv handling. Här var det mer en väntan på betjäning, för många en väntan utan aktivitet. Förutom just närkontakten med "biljetten till friheten", men den ledde ingenstans.

#blogg100 #vänta #manray #tidsfördriv #kölapp #dammpartiklar #arbetsförmedlingen

torsdag 21 mars 2013

Ännu en dsaleles avlnlgi dag

Jag vill i detta inlägg uppdatera er om läget i tävlingen där 250 000 kronor står på spel. Läste ikväll mejlet från Venture Cup, organisationen som arrangerar en rikstäckande tävling för nya affärsidéer. Kort bakgrund först: jag såg en annons i januari och peppade två vänner att vi skulle delta med någon av våra många galna idéer. På kort tid processade vi fram ett tävlingsbidrag, både som vi tror på långsiktigt, men även kortsiktigt, mest för att vi gillar utmaningar i vardagen. På köpet får vi träna på att genomföra ett projekt, hur det än går i tävlingen. Jag skrev om konceptet Gupplevelser den 26/2.

Detta läste jag i e-postens inkorg:
"Ditt tävlingsbidrag Gupplevelser i Venture Cup Nord | Affärsidé har nu fått feedback av Venture Cups jury. Feedbacken är till för att hjälpa dig/ditt team att utveckla er affärsidé vidare. Läs feedback med ett öppet sinne, fundera över identifierade styrkor och brister och använd den i det fortsatta arbetet med affärsplanen. Notera att feedback kan vara lämnad av fler än en person varför vissa åsikter kan upprepas alternativt skilja sig åt".

Så var introdukten till denna första bedömning...
Sen kom två utförliga kommentarer i sex olika kategorier, men det tänker jag inte avslöja i nuläget, med hänvisning till våra konkurrenter. Det finns ju 250 000 kronor i potten...Men räds ej att höra av dig, antingen du vill veta mer, producera tillsammans med oss eller konsumera tjänsterna.

#blogg100 #venturecup #gupplevelser 

onsdag 20 mars 2013

Världsberättardagen idag, imorgon är en annan dag.

Idag har det varit "Världsberättardagen". Tänker på sjuåringen hemma, som återberättar saker, förmedlar sina iakttagelser och återger förlopp av olika slag. Börjar skriva berättelser i skolan. Jag får ofta ta del av ett väldigt detaljerat innehåll. Det blir både mycket och lite på samma gång...Hur tränar man på form och innehåll, för att utvecklas till en god berättare i vuxen ålder? När grundläggs det hela? Kan man någon gång "sälja in" en mall för hur historier bör återges? Det kan ju kväva minsta berättarlust, som inte heller törs uppstå ifrån det döda. Eller så är hjälp till en disposition självaste nyckeln och poletten för att växla upp och tycka det är och blir roligare. Åtminstone är det ett verktyg som skapar närvarande lyssnare/föräldrar. Ett upplägg för en historia, kan vara att inleda med ett , ävergå till ett nu, för att slutligen avrunda med ett sen. En logisk röd tråd att följa, något som låter självklart...för en vuxen. Om just dessa vuxna ska ha tolkningsföreträde. De kanske istället ska se barnets saga som...tja, ett tillstånd, med hopp mellan perspektiv och kronologi. Jag tror det är många etablerade författare och konstnärer som kämpar för att upptäcka eller återskapa barndomens oförställda metod, eller? Flow?

Tittade på Babel ikväll med tyska författaren Felicitas Hoppe. Hon visar upp sin allra första bok, en handskriven anteckningsbok, nedtecknad av henne som åttaåring. Författaren säger i intervjun: "Jag kan inte minnas att jag levt utan att skriva. Jag förundras över att allt jag skriver om idag redan finns där! Lite av en chock...för om jag skrev det bästa som åttaåring, vad gör jag nu...?"

Tänk om det är så? Att det vi får oss till livs tills dess, och kanske upplever just då, utgör hela den där plattform vi utgår från därefter, oavsett om vi är författare eller inte...Om vi får en god självkänsla då, som min sjuåring eller hennes åttaåring, ger den skjuts lång tid framöver. Men om inte stödet finns där? Om inte resurserna för att synliggöra behovet finns där ens? Uppförsbacke.
Och engagemanget, hjälpen, coachningen måste var uppriktigt och dessutom adekvat. Annars blir det bara fel fokus som skadar. Jag förklarar missriktad peppning med en scen i En handelsresandes död. En av sönerna klagar på att pappan tutade i dem att de skulle kunna bli vad som helst. Bröderna känner sig nog lurade. Den amerikanska drömmen gällde ju inte dem, de saknade förutsättningar, resurser...men pappan försökte välvilligt att ingjuta hopp och mod i sina grabbar, det han tänkte skulle ge dem skjuts framåt i livet.

#blogg100 #läslust #berättarglädje #världsberättardagen #disposition #retorik #Babel #dustinhoffman #curlingföräldrar #familjepeppen
http://www.svt.se/babel/se-program/#./17-3-20-00?&_suid=136381850179509149087916787895

tisdag 19 mars 2013

Tror nu på små mirakel

Målade det sista idag. Funderade en stund över värdet av mitt bloggande. Syftet och tidsåtgången.
Jag lyssnade på progam nr. 2 i dokumentärserien om Narkotkalandet i förrgår. Så gripande och nästintill outhärdligt, men därför lika nödvändigt att lyssna på! Jag blev heelt tagen och mejlar ett personligt tack till journalisten Randi Mossige-Norheim på Sveriges Radio, och skriver i förbifarten att jag dessutom bloggat om programmet, (alltså i denna blogg, den 17/3).

Kort efteråt får jag svar från reportern som tackar vänligt och meddelar också att hon vidarebefordrat min blogglänk till den mamma som programmet till största del handlar om. Det gör mig verkligen hedrad över att på det sättet kunna nå fram även till mamman som intervjuades, något som jag annars inte tänkt på varit möjligt. Men inte nog med det. Mamman (Annica Hedberg) väljer dessutom att själv kommentera mitt blogginlägg. Jag rörs över att bli delaktig i efterspelet, den fortsättning som måste äga rum, med allt fler personer som hör av sig till programmen, engagerar sig, bloggar etcetera. Det var ett litet mirakel för mig. En signal om att bloggandet har betydelse. Att göra skillnad eller att det i alla fall kan förstärka en upplevelse. Syftet och tidsåtgången förklarades. Ett tag till...

Hörde idag att dokumentärserien om Nora ("Den fastspända flickan") fått rekordmånga lyssnarreaktioner. Det känns hoppfullt! Att vi snabbt reagerar över orättvisor; ett tecken på att vi söker oss fram till källan för en direktkontakt och inte bara nöjer oss med att vidarebefordra rykten och hörsägen. För då blir det fritt fall i ett okritiskt twitterflöde och bloggstorm, som det tydligen blev kring nyheten om artisten Tommy Nilsson. En reklamkupp som iscensattes för att lansera både en artists nya skiva och en chokladkaka.

Det andra miraklet, då?
Jo. Jag blev uppringd av den man som dök upp i klädesaffären, när jag agerade Mystery shopper. Han gillade den jeansjacka jag provade ut. Vi fick bra kontakt med varandra och jag betraktar honom som en blivande vän. Idag ringde han mig för att berätta att hans bror köpt samma jacka som jag testade. Märkligt sammanträffande minst sagt.

Det finns ett tredje mirakel också. Ett micromirakel. Att jag blev uppringd av en gammal vän, journalist, som ville höra om mina hågkomster kring ett gammalt ärende. Något som kanske leder fram till en nyhet. Vi hade ett intressant samtal om rättvisa, ansvar och skyldigheter. Helt plötsligt känner jag mig stärkt av att blogga aktivt och inte bara googla passivt. Ett tag till...
#blogg100 #respons #attbloggaellerbaragoogla #tommyblack #narkotikalandet #mirakel #bloggstorm



måndag 18 mars 2013

40 år utan att ta ned skylten

Idag har jag varit på ett givande möte, för att diskutera hur vanliga biblioteksbesökare, skolelever och personal kan medverka i min utställning om registreringsskyltar i höst. Hur kul låter det? Sverige har kört med samma typ av registreringsskylt i fyrtio år. Det vill jag uppmärksamma! Tillsammans med några av Umeå kommuns bibliotek. Med start i september 2013. Innehållet börjar nu ta form: gamla och nya registreringskyltar, privata foton av olika skyltar, arkivbilder, minnen och historik, muntliga berättelser samt skriftligt material som lyser upp ämnet. Bland annat kommer Sveriges Vägmuseum att låna ut olika slags registreringsskyltar till arrangemanget.

Jag vill skapa en intressant utställning och vill komma i kontakt med samlare, bokstavsnördar och andra vetgiriga privatpersoner som kan bidra till ett rikare innehåll i detta unika projekt. Kommer du på någon som går igång på projektet eller som tros vilja medverka på något vis? Vem som helst får lämna in egna förslag eller inkomma med anonyma tips på saker eller personer till detta. 

För närvarande är tre bibliotek involverade. Utställningen kommer att turnera och en del användargenererat material kommer att ingå på flera platser.

Slutligen: frågan om gemensam hemsida med info, länkar och kommunikationsmöjligheter är under beredning. Tills vidare finns dessa kontaktsätt: herr.mikael.back@gmail.com och 070-304 37 20.

Läs mer: http://sv.wikipedia.org/wiki/Registreringsskylt
och http://sv.wikipedia.org/wiki/Registreringsskyltar_i_Sverige#Ol.C3.A4mpliga_bokstavskombinationer
(Om förbjudna, olämpliga bokstavskombinationer som inte är tillåtna på skyltar).

Här kan man göra förfrågningar på registreringsnummer:
https://fordonsfraga.transportstyrelsen.se/fragapaannatfordon.aspx


Mitt första inlägg i ämnet är blogginlägget från den 27/2: http://looppoollooppool.blogspot.se/2013/02/medverka-i-min-utstallning-om.html

#blogg100 #bibliotek #nörd #tics #vägmuseum #registreringsskylt #event #nummerplåt

söndag 17 mars 2013

Gåta: vad är det som först flödar och sen dödar?

Målade om i ett rum samtidigt som jag lyssnade på radio. Det visar sig vara en radiodokumentär om Petter – Narkotikalandet, del 2. Jaha. Jag lyssnar ett tag, byter väl till musik om det inte är välgjort....Programmet fångade mig direkt, sög in mig. Ett närmast outhärdligt starkt reportage om hur lätt knarket flödar, sen dödar. Värst var att ingående få ta del av Petters mammas berättelse efteråt, när hennes pojke dött...hennes tankar, relation till sonen och sin syn på samhällets bristande stöd...Jag blev så illa berörd och mådde så dåligt att jag hade svårt att jobba. Hur är det inte då för anhöriga i liknande situationer? Jag är inte själv i närheten av denna verklighet och behöver därför anstränga mig för att ta mig tid och ta in denna realitet. Förutom det, behövdes också ett omålat rum och tillgång till en radio. Och barnfritt. Dessutom krävdes ett välgjort reportage. Allt fanns där...Det var en fantastiskt modig mamma som ville och så stadigt orkade berätta om det mest personliga och svåra, för en okänd allmänhet, i radio. Tack Annica Hagberg utanför Boden.

Killen som endast blev 21 år gammal dokumenterade sitt missbruk med sin videokamera, något som ger en obehaglig inblick i hans tillvaro. Jag tänker att det är ett ytterst värdefullt dokument han lämnar efter sig. Genom detta material får en större allmänhet tillträde till något som kan drabba vem som helst. Vem som helst. Drogerna kan ju beställas på internet och är de inte narkotikaklassade, så...?

”Det här ska vara med i dokumentären om mitt liv”, säger Petter och tittar rakt in i kameran. Sedan säger han: ”Nu sticker det”. Kompisen sätter nålen i hans armveck. Tre dagar senare dör han av en överdos tabletter, 21 år gammal. (Så står det i tablån på P1:s hemsida). Stort tack till Randi Mossige-Norheim, reporter på Sveriges Radio. "Hon drivs av lusten att lyssna där det är tyst och lysa där det är mörkt".

Ja, det är bara att hålla med...hon lever som hon lär...

http://bit.ly/12SFDZG
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/162060?programid=909
#blogg100 #narkotikalandet #svpol

lördag 16 mars 2013

Lura banken

Jag hade beställt nytt bankkort. Valde eget motiv. Noga. Ändrade mig flera gånger innan jag kom på vad som skulle vända upp och ned på rangordningen i plånboken. Cash skulle inte längre vara king. Till slut kom jag fram till att jag ville stå för något viktigt och bläddrade i datorn fram en bild jag fotat från en några år gammal informationsbroschyr från Kommunalarbetarförbundet. Den föreställer två barn i en sandlåda. Ena barnet frågar: Vilken är din favoritlåt? Kompisen svarar: Rättvisan.

Jag var så förhoppningsfull när jag idag öppnade kuvertet från banken med mitt nya kort! Men där var ingen eget uppladdad bild på mitt valda motiv. Där var så mycket standard man kan få. Fin målning visserligen, men inte något statement, budskap, samtalsämne, minne...
Kruxet var väl just att det inte var "mitt" motiv, utan en upphovsrättsskyddad serieteckning. Inget konstigt med det. Jag borde tänkt på det.

Mitt nya bankkorts bakgrundsbild pryds från och med nu av en målning, men av denna informationsbroschyr, framgår inte konstnärens namn...känns lite tunt, som kortet ungefär.
Nu börjar nedräkningen tills 2016, då bankkortet upphör gälla. Då, då, då...Om nu det finns bankkort då.
#blogg100 #gråtahelavägenfrånbanken #luradtittollekallekoskit #bankkort

!

?

#blogg100

fredag 15 mars 2013

Spaning efter aning

Hörde för ett tag sen att det går att se sökningar på webben i realtid och man kan därmed se när och var sjukdomar drabbar. Föräldrar som googlar symptom för att kolla upp vad barnen har fått för sjukdom. En fördel är förstås att denna information ger vården tid att reagera inför en kommande smittspridning. Arbetsgivare kanske kan förutspå sjukskrivningar. Låter som vinn-vinn...? Eller ska man vara orolig för att statistik finns tillgänglig såå snabbt. Jag är less på kortsiktighet och på kvartalsekonomi, eftersom det skymmer sikten.

Mer i samma stil nedan:

http://www.youtube.com/watch?v=_Cp5l1gCkAw

Hela listan på Google Sverige nedan. Det är roligt att se trender trots allt...
http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/google/pressrelease/view/svenska-soektrender-2012-vaerkar-illuminati-haangel-pajer-och-hanna-widerstedt-819732
#blogg100 #sjukskrivning #sökningar #google

torsdag 14 mars 2013

Angry Birds var avgiftsfri, men inte gratis...

Jag hade lovat mina barn att ladda ned Angry birds till min smarta telefon. Plötsligt kom fråga eller närmare bestämt påstående om att det installerade gratisprogrammet tillåts lokalisera var jag befinner mig med min telefon. Oj, tänkte jag. Plötsligt förstår jag innebörden av att det inte finns något som heter "gratis lunch", det är alltid en hake...frågan är bara vad som kommer hända mig och min familj...lite överdrivet tilltal kanske, men det lär ju kosta, som sagt, inget är gratis, inte ens ett avgiftsfritt och oansenligt spel. Hoppas nu bara barnen är nöjda, ända tills jag spiksäkert får en ny förfrågan om något annat "kostnadsfritt" spel till telefonen. Då kommer jag att kolla villkoren bättre...?

Och dagen efter, hör jag om denna förtretliga nyhet på radion och läser om den i VästerbottensKuriren.  http://www.vk.se/819918/myndigheter-varnar-for-appar-2

Dags att bli efterklok...
När det regnar manna från himlen står den fattige i bästa fall med en sponsrad sked.
#blogg100 #förstvardethärligthärligtsenfarligtfarligt #appappapp

onsdag 13 mars 2013

Teater för personalen förbättrar kärnverksamheten

Väldigt intressant om hur man kan arbeta inom olika verksamheter för att förbättra rutiner och skapa diskussion om till exempel bättre bemötande inom vården. Självklart gäller detta de allra flesta, men exemplet från dagens tidning handlar om våra äldre. Detta är något vår egen affärsidé siktar in sig på i vår tävling via Venture Cup: Gupplevelser. Känner mig stärkt av att läsa om de goda resultaten och tydliga framstegen teatern bidragit till. Det ger ett bra underlag för debatt. Modigt dessutom att dessa sjuksköterskor bidrar med sina egna tabbar, allt för att exemplen ska vara så trovärdiga som möjligt. Lex Hurra! (Det är min egen benämning för att sprida uppskattning för visat civilkurage).

Övningstillfällen som en metod för kvalitetssäkring. http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/teatergrupp-vill-andra-vardens-bemotande
#blogg100 #gupplevelser #kvalitetssäkring #LexHurra! #verksamhetsutveckling #civilkurage

tisdag 12 mars 2013

Trodde jag tjuvlyssnade

En märklig upplevelse inträffade idag. Klickade på Spotify för att fortsätta lyssna på Miss Li. En låt som pausats var "True love stalker". I högtalarna hörde jag någon form av brus jag inte kände igen. Närmaste associationen är det ljud man hör när någon oavsiktligt ringer dig från en byxficka. Det går att urskilja ljud i bakgrunden, men man förstår att det är ett misstag och du lägger själv på. Det går ändå inte att tjuvlyssna, eftersom prasslet från fickan överröstar allt tal. Detta var samma känsla. Spotify som stod i pausläge, ändå lät det som jag fick höra något som inte jag begrep. Sorl. Obekant. Jag fattade inte. Som ett hack i en lp-skiva. Titeln på låten...stalker...hmm, kände mig plötsligt generad; skulle jag vara efterhängsen, spionerande...Titeln på låten fick mig dessutom att tänka att kanske det är nog ett helt nytt sätt att skapa intresse för musik, att lägga in hemliga budskap/meddelanden och ljud i en pausad låt. Reklam. Som de där låtarna som man tror är slut, men som startar om efter sju minuters tystnad. Ja, tanken slog mig...Sen visade det sig att det bara var ett välkänt fönster bakom de bakre fönster jag använde på datorn. Bolibompa. Därifrån kom ljudet. Ingen annanstans. En loop från barnprogramsportalen. Case is closed.

Jag har varit med om att tjuvlyssna på lägenhetsgrannar via en ventil som satt i en klädkammare. Ur ventilationstrumman hördes tydliga röster, som samtalar. Av en slump lystrade jag till när jag passerade dörren. Jag görde lugn och sansad konversation i omkring två minuter...sen då? Obehagligt att bli öronvittne till ett privat samtal. Ett tid senare upphörde ljuden, och det var inte direkt så att jag stod och hängde framför hålet för att lyssna efter innehåll och mening. Det var nog jag som undvek situationen. Någon som vågar berätta om ett eller annat glas mot grannars vägg? Och vad gör man om man får höra något där ens civilkurage sätts på prov? Jag associerar till Manhattan Murder Mystery av Woody Allen...filmmagi på samma tema...
#blogg100 #tjuvlyssna #stalker #manhattanmurdermystery

Att ångra sig är ett steg i utvecklingen

Mycket intressant om vilka val vi ångrar...små eller stora beslut...och om vår förmåga till efterkonskruktion. Vem är du - en person som reflekterar och går vidare eller ältar? En gubbe som ringde in till programmet skrev upp det han ångrat på lappar som han förvarade i en låda. På det sättet isolerade han själva händelsen och det var lättare att titta på den i efterhand, via minnesantecknigen. Mannen såg ångern som ett utvecklingssteg. Det var ett bra sätt att formulera sig på, tycker jag. Det gäller då att leva som man lär, att släppa och gå vidare.

Väldigt spännande att höra om de fem saker vi människor ångrar på vår dödsbädd.
Här vill jag hänvisa till den märkliga "topplistan", som kompletterats med kommentarer av Jenny Eklund, umeåbaserad kommunikatör, författare, utbildare och coach.
http://mereffekt.nu/de-fem-saker-vi-angrar-mest/

Ur tablån för radioprogrammet:
"En del ångrar att de inte tog chansen. Att de inte tog det där utlandsjobbet, förverkligade sina mest originella idéer, satsade på en ungdomskärlek. Andra ångrar att de gjorde slag i saken, flyttade, sa upp sig eller blev osams med en närstående. Vissa säger att de inte ångrar någonting alls. Men kan det verkligen stämma och är det ens något att eftersträva? Dagens program handlar om vad vi ångrar om vilken funktion det fyller att ångra sig".

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=1272
#blogg100 #ånger #kroppochsjäl #mereffekt #jennyeklund

måndag 11 mars 2013

Improvisera mera arem aresivorpmI

Sedan i höstas är jag med i en teatergrupp och repeterar en pjäs på måndagar. För egen del har jag en ägnat mig åt amatörteater tidigare och har nu lockats tillbaka till mitt gamla fritidsintresse. Trots lång erfarenhet, känns det ändå märkligt att gestalta en roll tillsammans med andra vuxna. Lek blir allvar, allvar blir lek. Och vice versa.

Dessutom har vi gemensam uppstart med uppvärmning och improvisationsövningar av olika slag. Väldigt intressanta övningar där man "tvingas" att lyssna aktivt och svara snabbt. I flera av dessa är det av mindre betydelse vad man säger eller svarar, tonvikten är att man svarar och hur man svarar, samt håller en rytm eller följer ett tempo. Det finns många blockeringar i skallen som sakta trängs undan i samband med att vi övar dessa förmågor. Hoppfullt!

Jag är övertygad om att improvisation är ett sätt att träna sig inför oväntade situationer, långt utanför teaterns repetitionslokaler. teaterformen kan användas för att prova sin förmåga i en situation, där inget står på spel, eftersom det är en form av lek. Det är också ett effektivt sätt att se och lära hur du och andra löser en och samma uppgift. Nåt som kallas erfarenhetsutbyte.
#blogg100 #improvisation #erfarenhetsutbyte #socialkompetens #grupprocess #arbetsgrupp

söndag 10 mars 2013

Barnet bajade och bilen pajade

Allt kan hända. Familjen på besök hos min lillebror i Sundsvall. Höjdpunkten blir badäventyret på Himlabadet. Vi går i mål på 5 1/2 timmar. Skrynkliga russin. Tvååringen hann med att bajsa två gånger under badbesöket. Han hade så klart badblöja på. Det andra tillfället var mer oväntat än det första och jag kan erkänna att jag såg några små partiklar sippra ut från badblöjan och de utanpåsittande badbyxorna. Detta läckage var dock inte det enda läckan. Väl ute på bilparkeringen ser min bror något mörkt, cirkulärt under vår bil. Det visar sig att vattenpumpen sprungit läck. Lyllos mig att brorsan både är observant och bilmekaniker...
#blogg100 #läckage #himlabadet #badblöja #klor #bilmekaniker

lördag 9 mars 2013

Sporta borta

Det är en poäng att utöva saker tillsammans med andra. Vi var två familjer som gav oss ut på skidutflykt till Lappstegestugan, Hässjö, Söråker, Västernorrland. Barn och vuxna i grupp peppas och sporras att orka mer. Gäller dock inte den som blott är två år gammal. Den lille gossen fick åka skidor på pappas axlar i fem kilometer. Dolores. Träningsvärk i axlarna...Kärt besvär.
Belöningen för oss allihopa var våfflor med sylt och grädde för 15 kronor/styck. Manuell betalning skedde i en speciellt tillverkad fågelholk med namnet Kaffekassa.
#blogg100 #tillit #våfflor #lappstegestugan #friluftsfrämjandet

fredag 8 mars 2013

Borttappat

Tappade min kära mössa nånstans. Letade en stund utan framgång. Köpte snabbt en ny utan omsorg. Kollade inte ens texten och loggan förrän min fru upptäckte det roliga sammanträffandet. På mössan stod det ''Lost and Found''.
#blogg100  #varumärke

torsdag 7 mars 2013

Din TUR

Bussbolaget DIN TUR i Sundsvall. Nära Granlo finns avstigningsplats med namnet Kyrkogården...
Ja, det är nästan kusligt att se hållplatsen. Högst upp: "DIN TUR", och raden under "Kyrkogården"...Är det bara jag som är associationsuppfylld?
#blogg100 #döden

onsdag 6 mars 2013

Tänka utanför takboxen

Familjen samlad i bil på väg mot sportlovsaktiviteter. Känns fantastiskt att äntligen vara i rörelse. Allt ska med, utifallatt. Problemet kommer med skidorna. Och stavarna. Utan takbox blir det istället plockepinn mellan baksätet och bagageutrymmet, fast utan deltagare. #blogg100 #vardagsedge #sportlov

tisdag 5 mars 2013

Fyra stulna tomater

Satt i bilen och hörde Dagens dikt. 50 års arrogans hette dikten. (Sigitas Geda, Litauen). Den gick ut på att mannen tänker tillbaka på sitt liv, där bildning varit dominerande, och det som till slut blir det mest tongivande minnet kvar, kanske det endaste som blir kvar, är minnet och bilderna av en äng vid sjön samt fyra stulna tomater.

Jag och en vän satt och reflekterade över detta på Café Station. Vad händer med oss när vi blir gamla, med våra föräldrar eller far- och morföräldrar? Med det som vi kanske kallar ältande, bitterhet eller konstiga detaljer. Det som blir kvar, när vi summerar ett helt liv. Vi får lyssna till saker från deras barndom, höra namn vi inte hört tidigare. Sånt som kan vara svårt att ta in och placera.

Tillbaka till dikten: 50 år av arbete, studier, kollegor...var blev ni av i slutklämmen? Blev inte ni omnämnda och dreddade i eftertexterna till livets film? När livet passerade revy? 50 år ändå lång tid.
Min tolkning är att vissa minnen, repliker, bilder, dofter eller situationer kan vara så starka vid ett givet ögonblick, som förälskelse, att inget nyproducerat minne konkurrerar bort det under livets gång. Spelar ingen roll hur klok han blev av all visdom, han kunde inte tränga bort den till synes obetydliga bagatellen, då han kanske stal några tomater...

När jag var sex år gammal lurade jag en fyraåring att snatta lite godis från en konsumbutik. Jag minns tydligt hur jag stod där vid godishyllan. Jag visade hur pojken skulle göra. Därefter gick jag ut i förväg och väntade. Smart...? Det uppdagades strax och jag fick skämmas. Betyder det att jag är klar med den där upplevelsen, nu då jag bearbetat minnet genom bikt, eller kommer den att bli mina fyra stulna tomater, som mina anhöriga eller vårdpersonal tvingas höra om och om igen, när jag ligger på sluttampen? Vilket futtigt eftermäle, eller? Hellre vill man tjata om sina stordåd från förr och bli ihågkommen som en av utmanarna i #blogg100 ;-)
#dagensdikt #samvete #bikt #förlåt
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2031&artikel=5457499

måndag 4 mars 2013

Ljud från olika brandvarnare blev musik

Har helt missat detta evenemang, men som onekligen leder tankar till att ingenting är omöjligt. Någon som beämmer sig för att göra en opera utifrån ett gäng brandvarnares unika ljud. Lägger man till ett försäkringsbolag som variabel finns förstås både finansiering och en koppling till brandsäkerhet.

Fredrk Thambert på tidningen Resumé skriver idag:
"Brandvarnar-operan är ett samarbete mellan John Doe, eventbyrån Heja och Umeåbaserade Racer. Kunden är Länsförsäkringar i Västerbotten. Bakom verket står den erkända tonsättaren Anders Lind med hjälp av Norrlandsoperans symfoniorkester samt ett stort antal brandvarnare.

Operan uppfördes den 14 december i Umeå, och fick mycket pr. Men nu kommer spridningen från ett lite oväntat håll. Sveriges Radio ska sända operan i P2 Klassisk den 6 mars.

– Vi är mycket glada över att brandsäkerhetsfrågan aktualiseras på nytt. I takt med att fler människor blir påminda om brandvarnarens betydelse kommer också brändernas omfattning och förödelse att reduceras. Det är vi övertygade om, kommenterar Mehrnaz Bejne, projektledare på John Doe Worldwide."

Hör smakprov http://www.resume.se/nyheter/pr/2013/03/04/brandvarnar-operan-plockas-upp-av-p2/
#blogg100 #öronproppar #länsförsäkringar #resumé #racer #heja #event #johndoe

söndag 3 mars 2013

Försökte få Déjà Vu att bli Vu Déjà

Målade pannrummet idag. Både kl. 9-11 och kl. 21-23. Lyssnade på "God morgon världen", båda gångerna. Slumpen bidrog till att programmet sändes båda gångerna. Det kändes som om tiden stått stilla. Mycket märklig situation. Samtidigt var det roligt att repetera innehållet och försöka upptäcka nyanser, information, saker i det perifera.

Helt nyligen kom jag i kontakt med det lurigt snarlika begreppet Vu Déjà och det tilltalar säkert främst kreativa typer att se på vardagliga situationer med nya, fräscha ögon. Men just detta tillfälle , detta målande vid varv nummer två, tillsammans med reprisen av "God morgon världen", blev snarare "God natt, jord". Det kunde nu bli ett övningstillfälle, att försöka se något bekant på nytt sätt, men jag var nog inte riktigt förberedd på utmaningen. Det var en prövning i sig att lyssna på samma program två gånger samma dygn. Vad gäller kludderiet, gick vägg för vägg från klarhet till klarhet. Orange blev vitt. Lustigt nog hade färghandlaren alla väggar målade i orange. Men vårt källarutrymme har haft den kulören sedan förrförra gången det var modernt. Vi har nu valt vitt. Ljust och fräscht är tydligen passé, men jag väljer att se det som att vi ligger i modets yttersta framkant...

Mer om fenomenet Vu Déjà på ett användbart sätt, se nedan. Ett kul exempel är att istället för att utföra arbetet på det sätt som du brukar, i din yrkesroll, hur skulle en annan profession gå till väga för att göra samma jobb?

http://www.fastcompany.com/1772053/vu-d%C3%A9j%C3%A0-tricking-yourself-looking-problems-fresh-perspective
#blogg100 #déjàvu #vudéjà #fastcompany

lördag 2 mars 2013

Årets mest egendomliga upplevelse

Var på teater ikväll och såg föreställningen Utbrott, där publiken lurades grundligt. Ruggigt bra produktion på alla sätt. Den började med en handling, men avbröts av något otäckt, oklart, som inte på en gång kunde klarläggas. Väntan...Det blev inte bara en pjäs i pjäsen, utan publiken tvingades till ställningstaganden, som reser frågor om etik, moral och ideal...Kusligt spännande och ett vågat grepp som verkligen lyckades fånga uppmärksamheten. Efteråt fanns oron kvar. Skulle det hända något efter föreställningen? En attack av något slag...

Jag stannar där...

http://www.svd.se/kultur/scen/fritt-spelrum-for-konspirationsteorier_7955146.svd
#blogg100 #Profilteatern #civilkurage #konspirationsteorier

fredag 1 mars 2013

Ensam i en proppfull butik

Idag har jag utfört ett "hemligt besök" i en centralt belägen butik, i rollen som "mystery shopper", jag låtsades vara en riktig kund/besökare. Det är spännande att wallraffa, helt utan köptvång, mot ersättning...

Jag har en del tidigare erfarenhet av fenomenet, men skillnaden nu är att jag själv utför uppgiften. I en tidigare anställning, har jag själv anlitat/rekryterat personer ur min bekantskapskrets, som bedömde bemötandet och servicenivån i två olika butiker. Utifrån vissa kriterier. Efter besöket fyller man i ett formulär, som används som underlag, för både kundvård och personalutveckling.

Upplevelsen idag blev inte alls vad jag hade tänkt mig. Det börjande med att jag stod och kollade på en jacka. En annan besökare (potentiell kund) stod i närheten, pratandes i telefon. När mannen var klar gick han fram till mig och uttryckte sitt gillande för plagget jag provade. Han tyckte den passade och sa att han gärna skulle vilja ha en sån där själv och så vidare. Främligen bad samtidigt om ursäkt för sitt agerande; jag svarade honom att jag uppskattade det spontana infallet. Vi två hade ett trevligt och uppsluppet samtal, trots att vi inte träffats tidigare. Vi skiljs åt och jag blir kvar framför spegeln med två storlekar ett litet tag till...S eller M, S eller M...går sedan till provhytten för att låta den utgöra domstol för mitt velande.

Väl ute i vinterluften igen, reflekterar jag lite över situationen, såsom mystery shopper. Jag är övertygad om att det behövs en sådan här återkoppling, både för ägare, personal och kunder. Denna funktion kan bidra till att vi blir observanta på vårt eget köpmönster. Det kan leda till mer medvetna val, som ersätter slentianmässiga köp. Ja, de var en egendomlig upplevelse: att endast en person ger mig feed back i min utdragna beslutsvånda och det var en annan besökare. Nästan en sån som jag...
#blogg100 #mysteryshopper #personalshopper #kundvård #personalutveckling #butik #konsumtion