Imorgon har jag varit utan ett riktigt jobb i 100 dagar. Det är både en kort och lång tid. I den rådande lågkunjunkturen ser kanske hundra dagar inte mycket ut för världen, möjligen som en lätt introdukton till ett...kroniskt tillstånd? Men, perioden kan också ses som en oerhört utdragen väntan på ett lönearbete.
Jag har hört talas om en magisk gräns som är just hundra dagar. Tre månader. Efter den perioden ska motivationen tydligen falla dramatiskt och försvåra för personen att återfå sin kraft och energi som fanns till dess...Sökt en stund för att hitta bevis, men det tycks vara ogooglebart...Jag vet inte var jag snappat upp detta någonstans, men ju närmare i tiden jag kommit denna "domedag", desto svårare är det att undgå ett förhållningssätt till denna gräns.
Nyligen gjorde jag sällskap med en bekant och på vår gemensamma promenad valde jag att berätta om denna deadline, men fick snabbt svaret att jag skulle återkomma om tre år. För det var just så länge som vederbörande själv varit utan jobb. Plötsligt framstod min situation som rena rama lyxproblemet. I alla fall i jämförelse, i alla fall just då.
Jag är positivt lagd och tror saker ordnar sig till det bästa. Imorgon startar sommartiden och min dag nr.100 har därmed en timme mindre till sitt förfogande att kränka mig. Bara en sån sak...
#blogg100 #motivation #hopp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar