Ute på en skidtur i eljusspåret nu ikväll hörde jag två vuxna röster ropa "Bella!" Jag såg silhuetten av den ene på hundra meters håll. Jag förstod att de hade tappat bort något. Jag tänkte omedelbart hund, inte kan barn heta Bella...Klockan var 21.30 och jag kände på mig att jag själv skulle få syn på den. En intuition sa mig det. Jag hann fundera på hur jag skulle agera då...Cirka 20 minuter senare såg jag på cirka 15 meters håll en liten beige terrier med självlysande rött halsband. Det måste vara Bella! Jag provade att locka till mig den, men den försvann in på en stig, in bland granarna, in i mörkret. Av med skidorna för att inte skrämma den, men såg inte någon skymt av vare sig hunden eller rött lyse i snön. De höga vallarna på den slingriga stigen försvårade bevakningen. Vad skulle jag göra nu? Ropade ytterligare några gånger, så försiktigt och vänligt jag kunde. Kanske är detta helt fel sätt, tänkte jag. Varför ska också jag börja hojta? Dubbla budskap från olika håll i skogen...hmm, kändes plötsligt dumt att "hjälpa till" på det sättet...Skidade genom skogen för att börja lokalisera husse och matte. Min skidtur förvandlades till ett slags...detektivarbete.
Fann hundägarna efter ungefär tio minuters letande och lyssnande. När jag träffade på dem, blev jag först glad när jag såg en liten terrier vid deras sida, men det var deras andra hund! Den bortsprungna tiken var istället en valp, endast sju månader gammal, med ett särskilt kännetecken: rädd för skidåkare. Paret hade letat i över en timme med att gå på stigar och ropa hundens namn. Jag upplyste dem om min spaning och tog dem till platsen där jag sett valpen senast. Klockan var nu närmare 22.00. En färsk laddning hundbajs som bevis låg en bit in på gångstigen...alltid något? De blev glada för min hjälpsamhet. En annan motionär hade tydligen fnyst åt dem för att de promenerade längs spåret. Jag lämnade dem med ett "lycka till". Vilket dilemma detta unga par nu befinner sig i. En lättskrämd hundvalp i en mörk skog...visserligen upplyst här och var, men ändå. En fördel är väl att antalet skidåkare snabbt avtar den här tiden på kvällen, vilket borde göra vovven lite modigare och lyhörd.
Vad finns kvar att göra? Kanske hunden blir hungrig eller trött och då börjar morra eller yla eller skälla eller...? Deras andra hund var ingen som kunde skälla, så där fanns inget stöd att hämta...Skulle sociala medier kunna hjälpa till? Hashtag #bella eller #bortsprungen eller kanske dagens datum följt av hundens namn, typ #20130113bella... Då skulle man söka på nätet i en avgränsad tid och...eller? Finns fler förslag eller alternativ? Enligt matte fanns mobilnumret på halsbandet. Så enkelt och smart. Det var bara ett krux; hunden var skraj och borta. Hoppas innerligt att de fick fatt i varandra. Det är bara en minusgrad, så det är ju lite tur.
#blogg100 #hund #polisen #borttappat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar