Har nyligen tittat på "The race is over 2", skulpturer av Assa Kauppi, föreställande ett gäng ungdomar på simbassäng-startpallar för att tävla. Väldigt naturtroget återgivet. Men är det allt? Så lätt att bara gå förbi. Man går miste om mycket om man inte läser om och diskuterar verket. Ett rätt politiskt ställningstagande ligger bakom. Om elitsatsningar och rättvisa. Det är en fantastisk plats, att de förstenade ynglingarna står uppställda på rad utanför just en biblioteksentré, vid en skola, Storsjöskolan, Holmsund, nära Umeå.
http://www.gsa.se/gallery/index.php?option=com_content&view=article&id=419&Itemid=313
500 000 kronor låter både dyrt och billigt...
...Vem det var som vann tävlingen? Jo, det underbara med verket är att en av dessa startpallar är tom. En målmedveten simmare har dykt i. Vinnaren. Det är min tolkning. De andra står kvar och grejar, såsom barn/ungdomar lätt gör. Fokus är inte medfött. Går att träna upp...
Apropå förståelse av konst, lyssnade jag till ett intressant resonemang om upplevelser av konstverk eller dikter. Hur tar man in ett mästerverk? Hur känns det framför tavlan Mona-Lisa? Ska man förstå det man läser? http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/157179?programid=4381
Som jag ser det, så framstår vissa ord och formuleringar som mer "betydelsefulla" än dess rätta innebörd. Jag tänker konkret på sånger man hört sedan ungdomsåren och som finns inpräntade i ens dna. Gamla favoritlåtar från tidiga tonåren, där engelska ord bara var del i en ljudmatta. Texter som jag inte förstod då, och inte orkat analyserat nu heller...Orden i musiken var bara ett instrument bland andra, även nu för tiden när jag lyssnar ifatt gamla idoler på Spotify. Någon som känner igen sig?
#blogg100 #konstkritik #upplevelser #konst #poesi #kauppi #theraceisover
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar